Vad betyder tusen inlägg…?

Det här borde vara, om jag räknat rätt, mitt tusende inlägg på den här bloggen (även om inläggs-id:t visar något helt annat) och det känns… Faktiskt inte alls. Jag vet inte om det beror på att jag vet att inlägg försvunnit vid krascher och flyttar och att jag därför egentligen passerat gränsen för länge sedan, eller om det beror på att det faktiskt inte rör mig särskilt mycket. Jag ser inte bloggen som ett självändamål, jag ser det som en förlängning av mig själv, ett verktyg för att samla mina tankar och exponera mitt sargade ego. Utan mig – ingen blogg och inga inlägg, och tankarna skulle jag ju tänkt ändå (om än i mindre uppställd form) och jag firade knappast min tusende tanke.

Jag vet att tusen inlägg är mycket, att det är en fantastiskt mängd text jag producerat och samlat här. I skrivande stund finns här ungefär 480 000 ord, ungefär 2 500 000 tecken. Fjodor Dostojevskijs magnum opus Brott och straff klockar, grovt överslagsräknat (1700 tecken gånger 632 sidor), in på 1 080 000 tecken. Hade jag plitat ned mina 2 500 000 tecken i romaner istället skulle jag börjat få upp en diger samling nu (eftersom jag aldrig skulle skriva böcker på 632 sidor, eller ens hälften). Det är nästan så att jag ångrar att jag startade den här bloggen, att jag hållit den vid liv så länge.

Men å andra sidan ger det mig väldigt mycket att ha den. Väldigt mycket. Och även om jag önskar att jag skrivit mer skönlitterärt (en önskan jag uttryckt tidigare) känns det ändå givande att ha denna enorma samling texter i ryggen när jag svarar ”jag skriver” när någon frågar vad jag gör. Jag har inte tjänat några pengar på det (om jag ska göra det lättare att donera pengar till mig för det jag gör är det dags att säga till om det nu), men jag har vunnit mycket annat. Skrivträning inte minst.

För er som väntar på en överraskning, ett löfte eller något stort måste jag göra er besvikna. Jag tänkte faktiskt inte göra någon stor grej av det här, att jag ägnar det hela ett inlägg är stort nog. Vid en annan tidpunkt hade jag kanske haft något i rockärmen att dra fram, men idag, i det här läget, är det här inlägget allt ni får. Eller okej, jag kan ju lova att fortsätta skriva fler inlägg, men det är näppeligen överraskande. Jag är ledsen att göra er besvikna.

Hur som helst, jag är glad att jag och bloggen hamnat där vi hamnat. Jag har knappast mest läsare, jag skriver inte intressantast eller bäst och jag har inte särskilt tänkvärda inlägg att komma med. Visst önskar jag ibland att jag skrev bäst och hade flest läsare, men det är ingenting jag egentligen strävar efter. Jag är bara glad att jag intresserar några och att en del verkar tycka om det jag gör trots att jag inte är bäst (bara rätt bra, faktiskt). Jag kanske inte skriver tusen inlägg till, jag har ingen plan för min eller bloggens framtid. Jag slutar när det inte är roligt längre och som det känns nu blir det bara roligare och roligare.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

1 Comment

  1. Grattis är nog rätt ord i alla fall, för det är ändå ganska få som lyckas eller skulle kunna klara av att skriva så pass kontinuerligt. Att du inte använt orden till något bättre vet ju både du och jag att det är feltänkt, det är ju knappast likvärdigt att skriva några recensioner i veckan och att skriva samma mängd skönlitterär text (utom möjligen om man skriver så korta skönlitterära texter och gör det snabbt). Men visst, det hade varit kul att skriva 2 500 000 tecken roman, det håller jag med om. .)

    Du nämnde något om att du använt något verktyg för att räkna statistik, skulle du kunna länka till det? Som bekant passerade jag själv 1000 inlägg nyss, men jag höftade väldigt grovt i min räkning av ord och tecken.

Kommentera