Var är jag och var ska jag?

Just nu är det väldigt mycket på gång i mitt liv, både positiva och negativa, både omtumlande och inspirerande. Det gör att jag på något sätt måste omvärdera vad jag håller på med och vad jag vill göra framöver – samt se till att hålla de rent praktiska aspekterna av mitt liv i ordning. Utan att på djupet gå in i de privata bitarna tänkte jag i och med det här inlägget berätta lite om vad som är på gång och vad som kommer hända med den här bloggen och med mig.

Nätverk för litteraturvetare, portalen jag sparkade igång förra hösten är inne i en fas som bäst kan beskrivas som skräckblandad förtjusning. Å ena sidan fungerar inte särskilt mycket som det ska (jag behöver verkligen, verkligen, verkligen någon som kan sammanfoga WordPress-, Vanilla forum- och Mediawiki-databaser och se till så att de komponenterna fungerar integrerat) och så länge det bygger helt och enbart på mitt eget engagemang så kommer inte mycket att hända i fråga om utveckling av webbplatsen. Å andra sidan är det spännande saker på gång relaterat till Nätverk för litteraturvetare. I våras läste jag inom Litteraturvetenskap 2 en kurs i Essäer och essäism vilken examinerades genom essäskrivning. Uppgiften var sjukt inspirerande och tillhör definitivt det roligaste jag gjort på universitetet. En tanke slog mig då att vi borde samla essäerna i en antologi. Sagt och gjort, så fort den juridiska biten var undersökt och vi konstaterat att det inte fanns några hinder att publicera essäerna började jag samla in mina kurskamraters essäer och även om det inte känns så nu ligger den ganska nära i tiden.

För att essäantologin ska få den exponering åtminstone jag anser att den förtjänar ville jag nå ut till boklådor på nätet, vilket inte är så lätt. Trodde jag. En bekant sprang över ett Print-on-demand-tryckeri som hjälper de som trycker hos dem att upprätta ett kontrakt med Bokrondellen (vilka förser boklådorna med listor på vilka böcker som finns var, om jag förstått saken rätt). För bra för att vara sant, kan man tycka. Nej, inte egentligen, men för att kunna göra det här måste man ha ett företag. Efter en smärtsam procedur som överlevdes tack vare min kära mor lyckades jag fylla i en registrering till Bolagsverket och Skatteverket och kommer förhoppningsvis snart att godkännas som företag och få min F-skattsedel. Att göra det enbart för essäantologins skull låter kanske aningen ambitiöst/dumdristigt men å andra sidan behöver jag sannolikt ett företag även i framtiden och då kändes det som att jag lika gärna kan göra det nu och göra det ordentligt.

Det här kommer förmodligen göra att den här bloggen påverkas. Exakt hur vet jag förstås inte ännu, men jag har funderingar på att flytta den till martin.ackerfors.se (en adress som studsar hit i dagsläget). Samtidigt kommer det förmodligen dyka upp en del mer information om mig och vad jag gjort, gör och vill göra. Jag kommer inte sluta skriva vanliga inlägg. Däremot är jag på väg mot en milstolpe som jag inte vet om jag ska kasta mig på. Sedan den 19 december 2008 har jag publicerat ett inlägg per dag. Någon gång i början av 2009 började jag även med den veckostruktur som varit rådande sen dess: två bokrecensioner, två filmrecensioner, två artiklar och ett inlägg med intressanta länkar. Å ena sidan har det varit bra, jag har vetat exakt vad jag skulle göra och fått ett flyt som jag aldrig hade kunnat drömma om. Å andra sidan har det formaliserade sättet gjort att nu efter ungefär 300 dagar går det mesta på slentrian och det är tråkigt. Senast den 19 december i år ska jag ha gjort om den här bloggen så att jag inte nödvändigtvis postar just ett inlägg per dag, men istället skriver mer aktuella saker och fler artiklar som är lite djupare – därmed färre recensioner. Jag kommer sannolikt också snäva av artiklarna och handla om främst litteratur och kultur (det hänger förstås ihop med att det är det jag studerar och sannolikt det jag kommer jobba med i framtiden).

Förhoppningsvis kommer inläggen även handla mer om saker jag presterat.

Jag känner mig ofta väldigt dålig. Orättvist? Förmodligen. Jag har oerhört höga krav på mig själv och jag känner att snart kommer jag kunna ge mig en chans att försöka leva upp till kraven. Jag saknar nämligen inte idéer, knappt ens motivation. Jag saknar bara disciplin och det är det absolut sämsta man kan sakna. Det är inget nyårslöfte (knappt ens ett löfte) men jag kommer bli mer disciplinerad. Lyckas jag kommer resultaten definitivt gå att beskåda här. Vad det än må vara. Jag vill kunna kalla mig kulturarbetare på allvar utan det romantiska lite lätt ironiska skimret som lätt blir när det är mer snack än verkstad.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

3 Comments

  1. Om du känner dig själv som en människa med dålig disciplin kanskedet är en dålig idé att bryta ett mönster du verkligen märkt fungerar – ett inlägg om dagen – om risken är att du hamnar ur fas och tappar flytet. Däremot är det förmodligen inte -värt- att fortsätta med ett fungerande mönster om det blivit tråkigt…
    Hela cirkusen med företag och boklådor låter däremot spännande, och du kan hälsa konstnären mina komplimanger om omslaget ;)

    1. När det gäller bloggen så har jag inte dålig disciplin, av någon anledning. Det är främst andra aspekter av saker jag vill och borde göra som blir lidande av det, därför känns det naturligt att bryta det nu när jag har prövat och kan utvärdera sättet att blogga på.

      Och det är spännande, sjukt spännande och jag hoppas att allting klaffar. :) Jag ska se om jag kan få konstnären att komma hit och suga åt sig berömmet själv (jag är så sjukt nöjd med framsidan, Maria lyckades åstadkomma precis vad jag ville ha trots mycket dåliga instruktioner), tills vidare kan ni beskåda hennes övriga bilder på http://www.krysantemum.se/galleri/

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!