Nora Dåsnes, i översättning av Johanna Lindbäck
275 s. Alfabeta 2024
I original på norska Ubesvart anrop (2021)
När bomber briserade i Oslo och skott föll på Utøya i vad kom att bli ett av de värsta högerextrema våldsdåden i modern tid satt jag tryggt i min lägenhet i Linköping och scrollade twitter. Tomheten som fyllde mig då, även på avstånd, fyller mig fortfarande när jag tänker på alla liv som gick till spillo på grund av det obesinnliga hat som Anders Behring Breivik var fylld av, ett hat som, i kaosets kölvatten också riktades mot dem som var hans tilltänkta offer. Norska serieskaparen Nora Dåsnes (f. 1995) var 15 år den 22 juli 2011 och i Missat samtal gestaltar hon livet för en ung tjej som inte var där men ändå tycktes vara fast på ön och det inträffade.
Missat samtal utspelar sig en månad efter dådet, Rebekka och hennes vän Fariba ska börja gymnasiet och fast att tiden går hänger frågorna fortfarande kvar i luften. På teven pratas det allvarsamt och varje missat samtal leder till enorm oro. Går det ens att gå vidare efter det som hänt? Jo, många tycks göra det, även bland dem som hade anhöriga eller vänner där. Samtidigt kommer gymnasiet med en rad nya faktorer som inte är så enkla att hantera ens under normala omständigheter.
När Skolverket för lite sedan lanserade sina läslistor kring litteratur att använda i undervisning fanns Missat samtal med bland dem riktade till gymnasieungdom. Och eftersom Vita lögner, röda hjärtan (2020), som egentligen riktar sig till en något yngre publik, var bland det bästa jag läste förra året var det klart att även denna var intressant. Men det var det där med tyngden …
Det fina med Dåsnes serier är att hon hanterar barnen och ungdomarna hon gestaltar så varsamt och det gäller i allra högsta grad här, där det verkligen behövs. Liksom Ali Esbati gjorde i sin Utøya-skildring Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle ägnar Dåsnes gärningsmannen i princip ingen uppmärksamhet (jag är osäker på om han ens nämns med namn), däremot är det mot honom och de kända fakta om dåden som huvudpersonen Rebekka riktar sig i jakten på svar. Det är subtilt och väldigt skickligt. Dåsnes utnyttjar dessutom seriemediet till max där den grå vardagen tecknas i blågrå toner, minnena i ilsket blodrött, för att, när det väl behövs som mest, överraska.
Även om jag nog fortfarande håller Vita lögner, röda hjärtan som Dåsnes bästa är Missat samtal fenomenalt bra och fyller en funktion på många vis: berättelsen om att fastna i något som kanske inte direkt berör en, men som påverkar en ändå. Om det handlar om att läsa in sig på ämnet eller doomscrolla sig till tumledsvärk och tårar spelar inte så stor roll, det är i grunden ett uttryck för en känslomässig ensamhet som kan vara väldigt svår att bryta på egen hand. Det kan vara nog så viktigt för såväl vuxna som unga att påminna sig om när sociala medier fyller så mycket mer av vår tid.