The Sims 3

Tillverkare: The Sims Studio
Utgivare: Electronic Arts
Plattform: PC
År: 2009

Första The Sims, det som kom 2000, spelade jag precis hur mycket som helst. Då hade jag inga större ambitioner att se det som ett spel. Nej, då, 14 år gammal, var The Sims kanske främst ett avancerat socialt experiment samt ett sätt att nära någon form av arkitektdröm. Jag fuskade massor, och skämdes inte särskilt mycket. De gånger jag försökt spela spelet efter det har jag insett att om jag hade försökt spela The Sims som ett spel hade jag misslyckats eller åtminstone tyckt det var väldigt trist. När The Sims 2 kom provade jag utan minsta lust att fortsätta. Det var fortfarande inget spel, bara snyggare. The Sims 3 har dock en hel del att erbjuda till min spelupplevelse.

The Sims 3 handlar fortfarande om att man skapar sin person eller sin familj, låter den flytta in i ett hus och sedan ska man, med konstens alla regler, få dem att må så bra som möjligt. Det är inget konstigt, om än ganska svårt, man ska se till så att de äter ordentligt, duschar, sover, går på toa, har roligt och umgås. I regel samma sak som vi gör själva, i verkligheten. Flykten från vår verklighet till en annan är det som fått The Sims-serien att sälja så fantastiskt genom åren och det är, trots allt, en fruktansvärt bra idé.

Vad är nytt som gör The Sims 3 till mer av ett spel? Det är ett par saker som gör att man faktiskt finner sig själv i en situation där man faktiskt bryr sig om att lyckas. Till en början, när man skapar sina simmar (namnet på personerna i spelet) får man välja fem stycken personlighetsdrag som på olika sätt påverkar simmens sätt att ta sig an vardagen. Är hon ”virtuos” blir hon bättre på gitarr, är hon ”neurotisk” är hon rädd för allt och så vidare. Personlighetsdragen påverkar i allra högsta grad hur man spelar och hur simmen beter sig. Ingen sim är den andre lik.

Vidare har två uppdragsformer lagts till vilka gör spelet intressantare i korta loppet. Det första kallas önskningar och är små eller stora saker som ens simmar vill utföra under sin livstid. Dessa önskningar, om de blir uppfyllda, ger poäng i form av livslång lycka. Ju större uppdrag desto mer poäng. För dessa poäng kan man sedan köpa egenskaper till sina simmar, exempelvis Stålblåsa som gör att din sim inte behöver gå på toa lika ofta. Genialt för att få mig som spelare att inte bara skapa en slentriantillvaro för min sim. Dessutom kan simmarna få något som kallas möjligheter. Det är något mer avancerade uppdrag, till exempel avlyssna politikerna, jobba över och skriva dina memoarer. Dessa uppdrag tar lite längre tid men belöningarna låter inte vänta på sig. Två små ingredienser för att göra spelet intressant i ett kortare perspektiv.

Grafiken är, så vitt jag kan se, klanderfri. Jag spelar inte på högsta inställningarna, men det ser ändå riktigt bra på och flyter på utan några problem, även om jag zoomar ut till stadsvyn. Visserligen är inte grafiken det viktigaste i ett spel som The Sims 3, men det känns ändå bra att spelet ser så pass bra ut att man knappt märker av den.

The Sims 3 är förstås inte primärt ett spel för de som är hugade strateger, tålmodiga onlinerollspelare eller för shoot’em up-spelare (heter det så nu för tiden?) med nerver av stål. Det fina tror jag är att alla skulle kunna få ut något av spelet. Det är dock inte spännande för alltid vilket riktigt bra spel kan vara, men under tiden man spelar sitter man som på nålar och väntar på nästa löneförhöjning. Vardagsengagemang i kubik.