Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Utgivare: Rio Grande Games
Speldesign: Thomas Lehmann
År: 2007
Antal spelare: 2-4
Tidsåtgång: 20-40 minuter
Ålder: 12+
Cirkapris: 250:-
Race for the galaxy är ett strategikortspel där spelarna ska bygga upp ett litet galaktiskt imperium genom att antingen utarma universums tillgångar (samla poängmarker) eller först utveckla och utforska mest av universum (spela kort). Det är inte helt begripligt nu, men jag ska försöka att göra det mer begripligt senare. Det intressanta i sammanhanget är att Race for the galaxy förmodligen är det spel jag spelat som ser svårast ut, men när man väl spelat en omgång tillhör de lättare (att förstå, inte nödvändigtvis att bemästra och förmodligen inte att förklara).
Nåväl, det finns två typer av kort: världar och utvecklingar. Dessa har en kostnad att spela ut och man betalar kostnaden genom att slänga den mängden kort från handen. Det är ett av de mer geniala resurshanteringssystemen i ett spel, då det tvingar spelarna att värdera vilka kort som är värda att spara och att vänta på. Båda typerna av kort bidrar på olika sätt till att förbättra ens situation i varje fas av rundan.
Varje runda väljer varje spelare en av fem faser (dra kort, utveckla, utforska, konsumera och producera) och de faser som väljs spelas av alla spelarna. Tanken är att man genom sina utvecklingar och utforskade världar ska se till att man alltid tjänar maximalt oavsett vilka faser som spelas. Spelet tar slut när någon lagt ut 12 kort eller poängmarkerna är slut (det finns 12 per spelare).
Det här ter sig förstås obegripligt, och jag övervägde en kort stund att inte ens försöka sammanfatta reglerna, men jag tror ändå att de ger en liten inblick och att man förstår bättre när man väl har provat.
Spelet har ett stort problem och det är att det egentligen handlar om att man tillsammans med ett par andra lägger patiens. Det finns ingen direkt interaktion och den mesta inblandningen man kan ha är att försöka avgöra vad de andra ska välja för faser. Det är rätt tråkigt och gör att spelet känns lite ensamt nästan. Dessutom finns det några småproblem, att i dagsläget (utan expansionen) finns det ett par strategier som är överlägsna alla andra och att man på något sätt borde kunna kassera de kort man spelat ut (för att på så sätt undvika att ha 12 kort spelade).
Race for the galaxy är ett bra spel, som skulle kunnat vara bättre. Paradoxalt nog kan det vara både tråkigt och riktigt beroendeframkallande, och det är riktigt svårt att bemästra (jag har kommit sist absoluta merparten av gångerna jag spelat). Det blir en svag fyra, men en fyra trots allt eftersom det är ett så smart spel.
Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!