Originaltitel: Resan till Melonia
Regissör: Per Åhlin
Manus: Karl Rasmusson, William Shakespeare och Per Åhlin
Språk: Svenska
Land: Sverige och Norge
År: 1989
Längd: 101 minuter

Resan till Melonia är Per Åhlins barnfilmstolkning av William Shakespeares klassiska The Tempest (svenska: Stormen).

Det var en gång en enslig ö, mitt i ett stort hav. När ett skepp från Plutonia förliser utanför ön räddas en pojke, Ferdinand (Olle Sarri) och skeppets styrman (Nils Eklund) till ön Melonia där Prospero (Allan Edwall), hans dotter Miranda (Robyn Carlsson), anden Ariel (Tomas von Brömssen), trädgårdsmästaren Caliban (Ernst Günther) och varelsen William (Jan-Olof Strandberg) bor i sitt paradis. Gästerna tas väl om hand och sällskapet går intet ont anande och lägger sig. Dock visar det sig att skurkarna Slug (Jan Blomberg) och Slagg (Hans Alfredsson) har krupit iland. Målet är att göra Melonia till en lika hemsk ö som Plutonia. När de ser Caliban använda ett växtelixir kindnappar de honom för att utnyttja elixiret till sina onda syften.

Jag har ännu inte läst The Tempest och har lite svårt att avgöra hur mycket av handlingen som överensstämmer med originalet. Undertiteln ”Fantasier kring Shakespeares Stormen” tyder på att vissa friheter kan ha tagits. Det gör inte så mycket, utan bidrar snarare till att Resan till Melonia är en modernare film och saga.

Det är i stort sett omöjligt att berömma Per Åhlins stil för mycket. En underbar träffsäkerhet och en vacker surrealism gör inte bara Resan till Melonia till en fröjd för hjärna och hjärta men även för ögat.

En fröjd för hjärtat, ja. Det är en berättelse om humanism, antikapitalism och kanske även socialism. Jag stör mig inte alls på de politiska budskapen som kanske, kanske finns där utan ser sensmoralerna som bra budskap.

Jag gillar Resan till Melonia. Den är inte perfekt, men det är definitivt en film jag skulle kunna tänka mig att se tillsammans med mina (förhoppningsvis framtida) barn. Fyran tyder dock på att det finns mer i Resan till Melonia än bara en barnfilm.