Originaltitel: Dunderklumpen
Regissör: Per Åhlin
Manus: Beppe Wolgers
Språk: Svenska
Land: Sverige
År: 1974
Längd: 97 minuter
Den jämtländska midsommarnatten gör magiska ting med världen. Då passar det extra bra att den märkliga Dunderklumpen (Halvar Björk) kommer till Jens (Jens Wolgers) och stjäl hans käraste leksaker, lejonet Lionel (Håkan Serner), nallen Pellegnillot (Toots Thielemans), dockan (Lotten Strömstedt), En-dum-en (Gösta Ekman) samt en skattkista. Tillsammans ger de sig ut på en färd, med Jens och Beppe tätt i hälarna. På vägen möter de Enöga (Stig Grybe) som gör allt för att stjäla skattkistan, han till och med distraherar dem med pengar…
Dunderklumpen är en lika politiskt färgad som romantisk skildring av en midsommarnatt. Likt alla andra Per Åhlins filmer är det fullt av fantastiska varelser, värme och vänskap. En sak som är speciell är blandningen av tecknat och spelfilm som inte kunde varit alltför vanligt vid tiden.
Skådespelarinsatser är det därför få, men de som är – Jens och Beppe – är bra, kanske för att de mer eller mindre spelar sig själva. I övrigt är vissa av rösterna fullständigt klockrena, Gösta Ekman, Hans Alfredsson och Birgitta Andersson är förmodligen de tre främsta exemplen på det.
Kanske är jag färgad av mitt barndomsminne av Dunderklumpen, men jag tror ändå att jag ser filmen på annat sätt än vad jag såg den då, och ändå gillar jag den skarpt. Den är varm och den är välgjord, med tidernas bästa sångnummer – En-dum-en på sjön.