Intervju med Maria Olsson*

Att göra karriär som konstnär är, som de flesta förstår, inte alltför enkelt. Maria Olsson (Krysantemum) från Norrköping är ännu bara i början, men med sikte på framtiden gör hon sitt bästa för att nå ett av många mål på vägen: konstfack. Trots det ser hon sig ännu inte som konstnär. Jag har växlat några ord med henne för att bena ut om det här verkligen är något att satsa på.

Maria har ritat och fotograferat länge. Det sattes tidigt pennor i hennes händer och fotograferingen ligger i blodet. För tillfället går hon tredje året på Kungsgårdsgymnasiets mediaprogram med inriktning på foto och grafik:

”Jag grämer mig över att jag inte valde bild och form på gymnasiet, men intresset var större för foto än för måleri då”, berättar hon. Men trots att hon är mer eller mindre självlärd vill hon bilda sig inom konsten. Hon säger att det nog ibland kan vara bra att vara självlärd och att inte fastna för mycket i tekniker kring hur man ska måla. För grundläggande kunskaper har Maria dock börjat gå en konstkurs på folkuniversitetet som hon sett fram emot länge och som hon hoppas ska ge henne en bas att stå på utanför hobbyutövandet. ”Men bara för man går en kurs blir man ju inte proffs. Man får ju slita lite själv också.”

I framtiden hägrar konstfack eller annan konsthögskola som ett mål att sträva emot. ”Om det jag gör inte räcker till för något sådant så kommer jag nog aldrig sluta vara kreativ på ett sätt eller annat. Då skulle jag nog sprängas.” Förhoppningsvis kommer det räcka, även om konkurrensen är stenhård. Och det finns mycket kreativitet att ta av. På frågan om vad hon inspireras av svarar hon, bland många andra saker: ”En sång, ett par ögon, ett ord, en känsla.” Med sådana inspirationskällor borde det finnas en strid ström av motiv att ta av. Och hennes galleri är digert, både av målade bilder, kollage och fotografier. Nyligen fick hon dessutom såld sin första tavla. ”Det känns hur stort som helst för mig. När jag får en komplimang blir jag alltid oändligt glad och förvånad och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera komplimanger.”

Det finns en ödmjuk blygsel runt Maria, men frågan är om hon inte måste stå på sig mer och tro på sig själv ytterligare om hon ska göra en karriär som konstnär. Det är en tuff bransch. Men nog måste hon ha ett visst självförtroende för att våga söka konstfack från första början?

Inspiratörer finns det många, främst konstnärer inom naivismen och surrealismen. När jag ber henne nämna några namn blir det en omaka samling med Frida Kahlo, Salvador Dali, Ernst Billgren och Per Åhlin för att nämna några. ”Det måste tilltala mig”, säger hon. Det är ett centralt tema i Marias konstnärsskap. Hon skulle aldrig göra något hon tycker är tråkigt, aldrig inspireras av något som inte passade henne, inte lägga tid på något hon inte känner för.

Även om Maria inte målar några landskap själv så måste man säga att hon är naturromantisk. ”Naturen är alldeles för perfekt, vacker, konstig och förunderlig som den är. Den mister ofta sin magi när någon ska måla av den realistiskt.” Därför har hon efter tidiga experiment slutat att redigera sina fotografier för att ta bort skönhetsfläckar. ”Jag har kommit till någon insikt där finnar, rynkor, hår och prickar bara gör allt vackrare och mer levande än babystjärtansikten”, säger hon och man kan inte annat än hålla med henne. Det är inte perfektionen som ger personligheten.

Än så länge är bloggen Krysantemum hennes enda fönster för omvärlden. Genom den visar hon upp nya bilder och länkar till sitt flickr-galleri. Kanske och förhoppningsvis kommer fler få upp ögonen för henne snart, om inte annat när hon kommit in på konstfack och på allvar kan visa vad hon går för.

* För att inte föra någon bakom ljuset är Maria Olsson min lillasyster och jag tycker hon förtjänar mer uppmärksamhet än vad hon får. Förhoppningsvis talar bilderna för sig själva.

Tyckte du om det du läste?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

8 Comments

  1. ”Det finns en ödmjuk blygsel runt Maria, men frågan är om hon inte måste stå på sig mer och tro på sig själv ytterligare om hon ska göra en karriär som konstnär. Det är en tuff bransch. Men nog måste hon ha ett visst självförtroende för att våga söka konstfack från första början?”

    Man skulle nog kunna säga samma sak om hennes bror, även om han har lite mer skinn på näsan nu. Det kommer med tiden och åldern, särskilt om man får stöd ifrån sin omgivning. Häftigt att familjen är så konstnärlig! Ni får inleda ett samarbete: du skriver barnböcker (med galna rim) som Maria kan illustrera. Väldigt fina foton och coola målningar hursomhelst.

    1. Haha, ja, jag tror att jag är på väg åt rätt håll när det gäller ambition och självförtroende och förhoppningsvis kan jag dra med syrran. Jag har även spridda och vagt genomtänkta idéer på sätt att samarbeta i framtiden. Det vore ballt att ha en konstnärlig tankesmedja. :)

  2. Rolig läsning Martin! Intervjuer är sällan skådade i bloggformat, men fungerar alldeles utmärkt. Och man får önska lillasystern all lycka – hon har onekligen såväl kreativitet som förmåga.

  3. Riktigt kul att läsa! Och grymma foton och målningar. Gillar framförallt de svartvita bilderna i mitten.

    Jag håller dock med Walium lite i att det går att säga lite detsamma om dig ;)
    Du borde göra en intervju med dig själv på samma sätt, Martin!

  4. Hej maria, du hade inte lagt up alla bilder från 15 maj på palace , skulle vilja ha några bilder du tog på min vänner och jag : )

  5. Hey Krone. Det är tyvärr inte jag som bestämmer vilka bilder som läggs upp och dess värre har jag redan raderat bilderna från förra veckan. Du får gå dit nån mer fredag så kanske du kommer med då. :)

Kommentera