The Last Kiss

Originaltitel: The Last Kiss
Regissör: Tony Goldwyn
Manus: Paul Haggis och Gabriele Muccino
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2006
Längd: 115 minuter

The Last Kiss är en amerikansk inkarnation av italienska L’Ultimo Baccio (som jag tyvärr inte sett) om personer i 30-årskris.

Michael (Zach Braff) lever det perfekta livet med sin sambo Jenna (Jacinda Barrett). De väntar barn och allting går som på räls. Samtidigt rasar liven samman för de runt omkring dem.
På ett bröllop till en av Michaels barndomskamrater träffar han Kim (Rachel Bilson), en ung och livfull tjej som kommer perfekt i 30-årsförvirringen. Kim och Michael börjar ses, men det kan knappast hålla i längden.

Manuset är knappast originellt (än mindre om man sett L’Ultimo Baccio) men det stör mig inte särskilt mycket. Filmen lyckas nämligen pricka in precis de saker jag vill ha i ett drama som just The Last Kiss. Det är spänning, korkade människor som gör idiotiska saker, kloka människor med andra problem, svängighet. The Last Kiss lyckas också berätta flera parallella historier och tajma in dem perfekt i huvudhandlingen. Mycket snyggt.

Rachel Bilson är långt ifrån min favoritskådespelerska, men det här gör hon bra. Zach Braff och Jacinda Barrett spelar krisparet alldeles utmärkt och man känner verkligen med dem, trots att åtminstone Zach Braff spelar en väldigt otacksam roll. Övriga storartade insatser gör Michael Weston, som den nästan-knäckte Izzy, Tom Wilkinson och Blythe Danner, som Jennas föräldrar, samt Casey Affleck, som Michaels bästa vän.

Och musiken är fantastisk, väldigt likt soundtracket till Garden State och Scrubs vilket förstås är ett stort plus om något.

The Last Kiss är väldigt bra, men jag tror att det beror på att den passar mig perfekt. Den kanske inte passar alla, eller ens många, speciellt de som har lätt att döma och är säkra på sin sak.