Katherine Addison
483 s. TOR 2015 (2014)
Det finns många sätt att närma sig Katherine Addisons (f. 1974) fantasyroman The Goblin Emperor men faktum är att jag inte kan minnas när jag fullständigt slukade en fantasyroman senast på samma sätt som jag gjort med denna. Jag tror framförallt att jag suktar efter berättelser där medkänsla, förlåtelse och vänlighet inte ses som svagheter eller apart, och utan att det känns tomt.
Goblinen Maia är fjärde sonen till den fruktade och oälskade kejsaren i alvriket, bortstött och förvisad till en avkrok efter att hans mamma dog. En dag kommer ett bud till honom; kejsaren och Maias tre äldre bröder har dött när deras luftskepp kraschade och, ja, nu står han först i successionsordningen, något ingen trodde möjligt. Väl i huvudstaden blir det tydligt att Maia saknar allt av kunskap, takt och förslagenhet. Kejsarrollen är inget han önskat och det stora hovet tycks honom nästan oöverblickbart med allt vad det gäller av relationer och traditioner. Vad Maia däremot har är ett stort hjärta.
The Goblin Emperor är på det sättet ingen äventyrsroman, även om det är fantasy, utan berör huvudsakligen Maias försök att anpassa sig efter den rollen som tilldelats honom, och kanske vad viktigare är: vilka val han gör för att utföra sin uppgift på ett sätt han kan stå för. Fiender tycks det finnas gott om — i synnerhet bland dem som ser honom för det han är: goblin, bortstött, ung — men i valet att bemöta dem med hämndlystnad eller storsinthet väljer han i regel det senare.
Det går att läsa The Goblin Emperor utifrån många perspektiv, som sagt. Det skulle kunna vara en allegori över kolonialmakter och imperier, över rasåtskillnad, över hur auktoritet blir något annat. För mig, själva anledningen till att jag alls läste den, var för att den gör hoppet till praktik. Den unge kejsarens avståndstaganden från pappan må komma ur personlighet och barndomstrauman, men satta i system skapar de förändring, ett andningshål för alla dem som inte kan eller vet hur en annan värld kan vara möjlig.
The Goblin Emperor är inte en perfekt roman. Den är för lång och har tramsigt långa namn på personer och platser, speciella titlar1 och figurer med manér som ibland blir något överdrivna. Det kan inte hjälpas, trots dessa invändningar tycker jag så väldigt mycket om The Goblin Emperor. Det är berättelse om allt det jag vill se mer av i världen och en berättelse som står i kontrast till väldigt mycket annan populärkultur2 på ett sätt som är mycket värdefullt.