Originaltitel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Regissör: Mike Newell
Manus: Steven Kloves och J.K Rowling
Språk: Engelska
Land: Storbritannien och USA
År: 2005
Längd: 157 minuter
Harry Potter och den flammande bägaren är den fjärde filmen om Harry Potter baserad på boken med samma namn.
Förstås.
Harry Potter (Daniel Radcliffe) och hans vänner, Hermione (Emma Watson) och Ron (Rupert Grint), ska börja sitt fjärde år på Hogwarts. Det året står deras skola som värd för den legendomsusade magiska trekampen. En tävling i magiutövande för skolans äldsta elever.
Under sommaren hade Harry en dröm om ärkeondingen Lord Voldemorts återuppståndelse, något som bekräftas av att hans undersåtar, Dödsätarna, börjat härja igen, samtidigt som flertalet andra konstiga saker börjar inträffa. Bland annat väljs Harry ut som den fjärde tävlanden trots att han är många år för ung och att tävlingen i vanliga fall bara har tre deltagare.
För den som har läst någon av böckerna eller sett de tidigare filmerna är upplägget bekant. En sak är dock mycket bättre – man slipper det mesta av tjabblet mellan Harry och professor Snape (Alan Rickman) och mellan Harry och Draco Malfoy (Tom Felton). Tidigare har det tagit alldeles för stor plats och mest blivit tjatigt. Nu är det lagom.
Skådespelarbesättningen varvas med kända och välansedda ansikten som Alan Rickman, Maggie Smith, Richard Gambon och Robbie Coltrane och mindre kända yngre skådespelare som Clémence Poésy, Stanislav Ianevski och Katie Leung som alla gör ett klart godkänt jobb. Det är svårt att spela sådana karaktärer som böckerna innehåller på ett trovärdigt sätt, men det går som sagt bra.
Filmen är snygg, och det är filmens stora fördel. Där saker mest är konstiga enligt böckerna blir de nästan enkla att förstå när de visualiseras på det här sättet.
Det känns fräscht och som att böckernas originalitet återges rättvist, och sådant känns ändå skönt.
Men där det snygga slutar tar bristen på rättvisan slut. För även om det övergripande är samma grund filmen och boken står på så har man i filmen hoppat över en del (om jag minns rätt, det var ett tag sen jag läste boken).
Harry Potter och den flammande bägaren är en typisk film man ska se om man sätt de tidigare filmerna, läst böckerna eller bara diggar Harry Potter allmänt.
Oförstående göre sig icke besvär, skulle jag tro.