Hans Rosling tillsammans med Anna Rosling Rönnlund & Ola Rosling, inläst av Andreas T Olsson
10 h 22 min. Natur & Kultur 2018 (2018)
Hans Rosling (1948—2017), professor i internationell hälsa, har med stor integritet vunnit stor förtroende hos såväl makthavare som ”vanligt folk” för arbetet med att visa världen hur den egentligen ser ut. Tillsammans med sonen Ola Rosling (f. 1975) och svärdottern Anna Rosling Rönnlund (f. 1975) grundade de Gapminder, en stiftelse vars syfte är att tillgängliggöra det komplicerade och visa på komplexiteten i det skenbart enkla i frågor om hälsa, utbildning, ekonomi, klimat och andra världsomspännande frågor.
Jag kan inte nog understryka hur viktigt detta arbete är.
Boken Factfulness är på många sätt nästa steg i processen. Det är dels en upplysande läsning om tillståndet globalt, dels en praktisk handledning till hur du och jag som läsare kan låta bli att ha fel om saker som vi borde känna till. De börjar med att ställa ett antal frågor, samma frågor de ställt till människor från alla delar av planeten och alla samhällsskikt. För den som känner till Rosling sedan tidigare är frågorna ganska ledande, allt är bättre än man tror (utom klimatpåverkan). Som motvikt ställer de slumpen i form av chimpanser som, statistiskt sett, skulle ha ungefär 33 % rätt, vilket i många fall är långt bättre än vad människor, oavsett förkunskap, mäktar med.
Nästan alla har fel, och det rejält, om hur världen är beskaffad.
Frågorna följer med genom boken, när trion sedan försöker förklara varför det ser ut så här. Tio kapitel beskriver tio olika instinkter: gapinstinkten (vi och dom), försämringsinstinkten (att allt blir värre) och linjärinstinkten (att allting förändras i en rät linje i all oändlighet) för att nämna några. Anekdoter varvas med statistik och grafer (vilket gör sig rätt dåligt i ljudboksform även om diagrammen finns på nätet) och det mesta tycks så himla rimligt.
Ändå är det inte hopp jag drabbas av. Jag kan inte, som Rosling, beskriva mig som possibilist, det vill säga någon som ser möjliga utvecklingar snarare än optimistens positiva eller pessimistens negativa. Eller det kanske jag kan, men jag känner mig varken stärkt eller trygg i det. Jag kan anlägga en factfulness-inställning till allt som händer omkring mig, jag kan ha hur rätt jag vill och fatta alla rimliga beslut men effekten är noll eller däromkring. Om inte Donald Trump, Jair Bolsonaro eller ens merparten av våra svenska makthavare bryr sig väger att jag har rätt tämligen lätt.
Som possibilist är det knappast möjligt att anta att de som just nu förstör vår värld i högst tempo plötsligt ska plocka upp Factfulness, läsa den med stort intresse och sedan lägga ner all skadlig verksamhet.
Jag tror inte att det är det här Rosling tänkte sig, men för mig hänger det ihop med en förenkling och generalisering som författarna genomgående gör sig skyldiga till genom Factfulness. I svepande ordalag avfärdas aktivister och ideella organisationer (säkerligen inte alla, men några nyanser synliggörs inte) som effektsökande och överdrivande. Om det är Världsnaturfonden eller Ku Klux Klan verkar inte ha någon betydelse, även om jag förstår att det inte är så de menar. Rosling själv var i allra högsta grad aktivist. De här plötsligt breda och luddiga penseldragen kring aktivism, som om aktivism i sig är värdeladdat, är för mig svårbegriplig. Samma motfrågor som Rosling berättar om att han ställde till studenten som försökte dela in världen i rika och fattiga länder skulle med fördel kunnat ställas hon själv rörande aktivism.
Ideologier avfärdas i liknande ordalag, trots att det inte är glasklart vad som menas. Ideologi som dogmatisk beskrivning av världen går för all del att kritisera, men i en komplex värld med komplexa problem som kräver komplexa lösningar är ideologi en fråga om prioriteringar som hjälper när beslut ska tas och vägar ska stakas ut. För inte kan de väl mena att det bara finns en enda faktabaserad lösning eller prioritering för varje problem?
Kritiken till trots, på ett personligt plan tror jag att Factfulness är väl värd läsning. Det är en personlig, medryckande och ömsom hjärtskärande, ömsom skrattframkallande bok. Den praktiska handledningen, informationen den visar och inte minst sättet allt framställs på, ödmjukt med en känsla av att det är lätt att göra fel men också lätt att ha rätt, är ett lysande underlag för att börja se världen på ett annat, lite riktigare vis. Utsätt boken för viss kritisk läsning. Undvik den pacificerande slutsatsen, nu när ni sett hur jag fallit i fällan, och börja agera utifrån Factfulness så kommer jag säkert att se ett litet possibilistiskt ljus i mörkret.