Elisabeth Åsbrink, inläst av författaren själv
7 h 13 min. Natur & Kultur 2016 (2016)
Går tillvaron att sammanfattas i ett år? Florian Illies lyckades utmärkt när han i Århundradets sommar. 1913 kringflackande beskrev upptakten till första världskriget år 1913. På liknande sätt beskriver journalisten Elisabeth Åsbrink (f. 1965) året 1947 då andra världskriget även på pappret tar slut och världen börjar nyorientera sig efter denna humanitära kollaps. Och precis som hos Illies är det en komplex tillvaro vars trådar tydligt går att följa till idag, som om historia inte alls går att förstå i nedslag och ögonblick utan som en process som fortfarande och för alltid sker.
Både kulturellt och politiskt, socialt och globalt skulle världens stöpas om. I Nürnberg hölls rättegångar mot ledande nazister, samtidigt som den svenske nazisten Per Engdahl hjälpte andra att fly till latinamerika, samtidigt som alla tyckte att judarna skulle ha en plats så länge det inte var hos oss, samtidigt som …
Många av dagens konflikter, i synnerhet Israel-Palestina, blir klara i ljuset av vad som hände 1947. Det var alls inte självklart att Israel skulle vara den judiska stat den är idag, diskussioner om federationer och tvåstatslösningar fördes. Britterna ville inte ha kvar det och många av de judiska flyktingarna som kriget framkallat sökte sig till Israel. Palestinierna såg möjligheten till självstyre men nekades det. De anti-judiska strömningarna var starka, inte bara i Tyskland utan även i stora delar av Europa och det var snarare Adolf Hitlers imperialistiska ambitioner än patos för de många offren för nazistiska utrotningsprogram som fick andra nationer att göra motstånd. 1947 var ännu inte ordet ”folkmord” etablerat.
1947 var också ett år då moderniteten tog ett tydligt steg. Christian Dior skapade ”The New Look”, Marshallplanen började utkristalliseras, George Orwell befann sig på ön Jura och skrev på 1984 (1949), Billie Holiday gör stor succé, Thelonius Monk blir signad på Blue Note Records, något mystiskt händer i Roswell, New Mexico, och Mikhail Kalashnikovs gevär förändrar alla väpnade konflikter därefter.
Detta är bara några av de spår Åsbrink följer, en del rör även hennes egen familj, hennes pappa och farmoder framförallt, och spåren leder kors och tvärs men alla åt samma håll. Det är ett behagligt tempo trots allt, som en viewmaster med många olika bilder som kan betraktas var för sig men ändå hör ihop. Om Århundradets sommar. 1913 skrev jag att 2013-07-31 att jag ”önskar att alla år kunde presenteras [på det sättet]. […] Florian Illies bok är ett föredöme i fråga om välpresenterat historiskt berättande.” Detsamma gäller i allra högsta grad Åsbrinks lärorika och upplysande 1947.