Anna Sundström Lindmark & Elisabeth Widmark (ill.)
126 s. Natur & Kultur 2018 (2018)
Först är allt som vanligt. Ens pappa är glad, åtar sig projekt, stora som små, är kärleksfull, busig och varm. Visserligen finns det dagar då det känns som att han inte är riktigt inne, liksom hemma i sig själv, men på det hela taget är allt som vanligt. Så plötsligt en dag är han inte där. Han har tagits ifrån dig av en sjukdom som inte riktigt syns. Folk börjar vända ner blicken när de möter dig, tystnar när din pappa kommer på tal. Om just det handlar Anna Sundström Lindmarks (f. 1975) serieroman Vi skulle segla runt jorden vars vackra bilder har tecknats av Elisabeth Widmark (f. 1981).
Psykisk ohälsa är ett helvete för den det drabbar, men det är också sjukdomar som är svåra att hantera som anhörig. För Agnes, bokens huvudperson, är det extra tydligt. Hennes pappa Tomas pratar om att de ska segla och aldrig är han så full av liv som då, men många dagar tycks problemen hopa sig runt honom. En dag kommer han hem med ett gammalt vrak till båt, döpt till Hel1, som han ska rusta upp så att de kan ge sig iväg. Han jobbar och jobbar på den, men projektet verkar oöverstigligt. Agnes hittar honom orkeslös och värmer upp honom på de solvarma stenarna vid vattnet, gjuter nytt mod i honom.
Men så försvinner han igen, och den här gången är han död. Orken tog för alltid slut och en ny fas tar vid för Agnes. Hon tvingas förhålla sig till det orubbliga verkligheten att hennes pappa tagit sitt liv, samtidigt som omvärlden snarare undviker och icke-hanterar frågan. Cirklarna blir vida, krumbukterna många, för att skydda Agnes från något hon redan drabbats av.
Vi skulle segla runt jorden är en kraftfull berättelse om allt det som händer runt omkring ett självmord, särskilt för en barn som står bredvid. Sundström Lindmark gestaltar konflikterna och känslorna väl, effekten är omedelbart här och hänger med länge, länge efteråt. Boken bygger på tanken om att vi måste prata om dessa saker, ta dem på allvar utan skam eller skuldbeläggande. Barnets och den anhörigas perspektiv är ytterligare ett sätt att närma sig och prata om psykisk ohälsa och i Vi skulle segla runt jorden är det Agnes och hennes känslor som är det viktiga.
Widmarks lågmälda men ack så uttrycksfulla teckningar är också en klart bidragande orsak till att Vi skulle segla runt jorden är så effektfull. Omväxlande traditionella serierutor och större bilder, ibland betraktat från långt håll, ibland fokus på små, små detaljer. Oväntade perspektiv och gott tekniskt kunnande. Stilen för tankarna till Shaun Tans ordlösa serieroman The Arrival (2006) vilket sannerligen är ett gott betyg.
Vi skulle segla runt jorden är en viktig bok, väl utförd och mycket effektfull. För den som går igenom en förlust tror jag det finns tröst att finna här, för den som vill eller ska stötta någon kan den ge inblick i vad som kan hända hos en anhörig. På sista sidan listas organisationer och telefonnummer för den som behöver stöd, för som bokens författare skriver: ”Idag vet [Anna] att det inte är farligt att prata om [självmord], utan nödvändigt.”