Andrew Kaufman
108 s. Telegram 2006 (2003)
På svenska Alla mina vänner är superhjältar, Printz Publishing (2012)
Det är något alldeles oemotståndligt med tanken på en inverterad värld där de allra flesta är superhjältar men där någon råkar vara den som blev utan krafter. Kanadensiske författaren Andrew Kaufman (f. 1968), icke att förväxla med komikern Andy Kaufman, utforskar en sådan värld i den roliga och hjärtvärmande kortromanen All my friends are superheroes.
Tom har inga superkrafter. Det är han ganska ensam om och för det mesta går det ganska bra. Han träffade Perfektionisten, vars superkraft är att få allt att bli perfekt, och efter lite trevande insåg de att de älskade varandra. Och allt kunde ha varit frid och fröjd, men på bröllopsfesten lägger Perfektionistens ex Hypno in sin stöt och förhäxar Perfektionisten så att hon inte kan se Tom. För henne är han osynlig, försvunnen, men trots hennes vänners övertalningsförsök lyckas de inte övertyga henne om att jo, nog både syns och finns han. Toms tröstlösa situation blir allt värre när Perfektionisten tänker ge sig av för att börja om på nytt, utan honom.
Nog hade jag tänkt mig en mer bokstavlig superhjälteroman när jag fick höra om All my friends are superheroes, men i stället fick jag en finurlig bok där ganska vanliga beteenden, förmågor eller ambitioner förstoras och formaliseras och görs till bokstavliga superkrafter. Som läsare konfronteras jag hela tiden med frågan om vad som är metafor och vad som ska tas för bokens universum och det fina är att det egentligen inte spelar någon roll vad jag landar i. Berättelsen bygger på att allting tas bokstavligt, samtidigt kan det omöjligt vara tänkt att man inte ska se det alldagliga eller allmänmänskliga i de superhjältar som presenteras, ibland i berättelsen, ibland i uppställda småbeskrivningar som denna:
THE CHIP
Chip was born with a chip on her shoulder. It’s an immensly heavy chip, a chip that weighs so much it forced her to develop superhuman strenght. But the chip on Chip’s shoulder weighs so much that only her super-strength could remove it, but she can’t use her super-strength until she gets rid of the chip and she can’t get rid of the chip without using her super-strength. She appears no stronger than any regular.
All my friends are superheroes är oerhört charmig och rolig, knasig på ett bra sätt och, vill jag nog understryka, sannolikt en bok man antingen tycker väldigt mycket om eller ogillar djupt. Lyckligtvis är den kort (och jag tror heller inte att den hade hållit för mycket längre).