Originaltitel: Synecdoche, New York
Regissör: Charlie Kaufman
Manus: Charlie Kaufman
Språk: Engelska och tyska
Land: USA
Svensk premiär: 6 februari 2009
Längd: 124 minuter
Synecdoche (svenska: Synekdoke) är en retorisk figur, snarlik metonymen, där man på olika sätt ersätter ett ord med ett snävare eller vidare alternativt över- eller underordnat ord. Som exempel kan vi ta projektet att i en enorm lagerhall bygga upp New York för att kunna spela upp det vardagliga livet. Riktiga New York ersätts med låtsas-New York. Det är precis det Caden Cotard* (Philip Seymour Hoffman) gör när hans liv börjar rasa samman omkring honom, frun tar barnet och lämnar honom, han blir sjuk och missförstådd. Han vill skapa brutal realism och återger därför sin direkta omgivning. Han utelämnar inte ens sig själv.
Idén är både konstig och alldeles fantastisk. Tyvärr tycker jag inte det fantastiska görs rättvisa här. Dels börjar det balla rätt sent i filmen för någon form av bakgrund till det tokiga projektet måste rimligtvis byggas upp. Startsträckan blir lite lång i och med att den inte är lika tilltalande som projektet i sig. Hade fokuset varit annorlunda hade det kunnat vara riktigt bra.
Sen är det svårt att bortse från att Philip Seymour Hoffman lyfter filmen otroligt mycket. Som vanligt (jag har ännu inte sett honom göra något dåligt) lyckas han med trovärdighet och akuratess föra i hamn en roll som är både komplex och krävande utan att det känns särskilt konstigt. Och när man ser filmen förstår man att det är en bedrift utöver det vanliga.
Synecdoche, New York är en märklig film, sevärd kanske just därför. Den är varken glad eller snabb, men det är förmodligen så den måste vara. Tyvärr hamnar fokuset lite snett och gör att man sitter och väntar på att få se hur New York byggs upp snarare än intresserar sig för den märklige Caden Cotards öde. Det är definitivt inte en film för alla, men gillar man Eternal sunshine of the spotless mind och I huvudet på John Malkovich är det lätt att se släktskapet och kanske kan man få ut något av att se Synecdoche, New York. Annars inte.
* Vars namn, Cotard, syftar på ett neurotiskt tillstånd där man tror sig vara, på ett eller annat sätt, död.
Jag gillar verkligen Kaufman, så det här är alldeles säkert en film i min smak. Dock undrar jag om den ens gått upp på bio?
Visst har den haft premiär! Här är den på SFs sida.