En tråd på Rollspel.nu’s rollspelsmakandeforum gav mig två nya kreativa idéer. I korta ord handlar tråden om att alla som vill vara med ska skicka in en titel till ett rollspel som inte finns. När tiden är slut slumpas titlarna ut till de som skicka in titlar så att alla får en ny titel att skriva en synopis om. En enkel och briljant utmaning.
Jag bestämde mig rätt sent för att vara med och skickade in titeln “Vingar över Pompeji”. Det är det första kreativa idén. Jag tyckte nämligen att den titeln var så bra att jag helt enkelt blev superinspirerad att göra något med titeln. Exakt vad vet jag inte, men en roman, en novell eller ett rollspel ligger väl närmast till hand.
Den andra kreativa idén kom av titeln jag skulle skriva om. Jag fick “Svarta kråkor och fanor” och hade till en början stora problem med att komma fram till vad spelet skulle kunna handla om. Till slut klämde jag fram följande:
“Stormen river fram över de gråa hedarna medan trupperna från Avgrunds Ende rycker fram mot kråkfurstens land. Den nya tidens största strid ska börja och år av död, kaos och förödelse ligger framför oss. Ingen kan göra något, det har jag sett i en av mina syner. Ingen kan göra något förrän allt är bortom räddning. Då kommer Den fulländade att rädda oss och ena landet.
Så följ mig, gott folk! Följ mig och låt oss bygga ett samhälle utanför det krig som överherrarna uppviglat. Vi behöver inte gå deras ärenden, inte dö deras död. Låtom oss vänta på Den fulländade…”
Mellan Avgrunds Ende och Kråkfursten utkämpas ett meningslöst krig byggt på ett missförstånd. Folket från Avgrunds Ende är ett grått folkslag, dömt att för evigt vandra i mörker. Folket i kråkfurstens land lever sitt liv i en bortomvärldslig andevärld, fast verkligheten gör sig ofta påmind.
I Svarta kråkor och fanor tar man rollen som en av de många (i de flesta fallen självutnämnda) profeter som stryker runt mellan Avgrunds Ende och kråkfurstens land i hopp om att övertala befolkningen om att slutet är nära, eller vad nu varje enskild profets mål är. För alla profetior har en baktanke, ett syfte att ge profeten det den högst av allt önskar.
Varje profet har ett mål och ett mått av trovärdighet som står i omvänd proportion till varandra och båda påverkar profetens förmåga att övertala åhörarna. Utöver det har profeten ett värde i självförtroende som dels fungerar för att övertala åhörarna och dels används i kamp med andra profeter, vid förlorade konflikter tas skada på självförtroendet. Innan varje spelmöte sätter varje profet en profetia som ska uppfyllas under spelmötet. Dessutom har varje profet ett visst antal åhörar poäng som kan påverka handlingen, med motiveringen att profetens “lärljungar” gjort det som krävts.
Återigen är det en så pass bra idé att jag funderar på att göra något av den. Det ytterst fiktiva regelsystemet tror jag skulle kunna fungera och fungera bra för det det är till för. Jag är i vanliga fall rätt dålig på regler och kommer nog ha svårt att utveckla dem helt själv, men lyckligtvis har jag en bra braintrust som förmodligen kan hjälpa mig.
Det återstår förstås att se om det faktiskt blir något av idéerna. Först och främst ska jag skriva klart Nostalgi vilket alls inte bör vara långt bort. Därefter får vi se vad som händer. Håll till godo!