Solvej Balle, i översättning av Ninni Holmqvist, inläst av Angela Kovács, omslag formgett av Sara R. Acedo
5 h 40 min. Wahlström & Widstrand 2023
I original på danska Om udregning af rumfang (2020—2021)
Den danska författaren Solvej Balle (f. 1962) debuterade samma år som jag föddes och har hållit på sedan dess, ändå dröjde det till nu och den mycket speciella romanen Om uträkning av omfång 1 innan jag läste något av henne. Boken är den första delen av sju, ett monumentalt litterärt projekt inte bara i rumsliga proportioner utan även i existentiella.
Tara Selter och hennes make är antikhandlare och bor i Clairon-sous-Bois, Frankrike. Vid en resa till en antikmässa upptäcker Tara att hon är fast i den 18 november. Fast? Ja, hon upptäcker vid hotellfrukosten att en annan gäst tappar en likadan smörgås som dagen innan (som inte är dagen innan), som faller likadant som dagen innan (som inte är dagen innan) varpå han reagerar likadant som dagen innan (som inte är dagen innan). När Tara börjar utforska gränserna för sin nya frånvaro upptäcker hon att den 18 november bara påverkas i den mån hon påverkar den. Den lök hon äter förblir exempelvis uppäten. Läsaren kliver in i berättelsen när över hundra 18 novembrar passerat som streck i hennes anteckningsbok.
Balle låter huvudpersonen experimentera en del, men huvudsakligen är hennes kontemplerande av mer existentiell natur. Hon funderar kring vilken plats hon har i en värld som inte åldras, i synnerhet när hon själv verkar göra det, ja, överlag verkar förfluten tid bara påverka Tara. Vissa 18 novembrar pratar hon med sin make om tillståndet, de försöker gemensamt lösa mysteriet utan större framgång. Jag antar att det är en fråga om temperament, men Tara framstår som förhållandevis passiv. Hon lär sig vädrets skiftningar och när småfåglarna sätter sig vid fönstret, men i fråga om empiri är hon helt och hållet upptagen vid sig själv. Jag kommer på mig själv gång på gång med att försöka mana på henne att påverka sin omvärld, som att möta upp den jäktade grannen med ett paraply så han slipper bli blöt. Möjligheterna att testa gränser tycks snarast oändliga för Tara, men mycket sällan rör hon sig särskilt nära dem. Jag antar att det Balle vill utforska helt enkelt är något annat, eller att seriens huvudpersoner, oavsett om det är Tara eller någon annan, närmar sig världen i senare delar.
Det ska bli intressant att följa fortsättningen av serien, för det är något med Balles ansats som öppnar dörren till något som kan bli riktigt stort eller riktigt bra (eller både och). Om uträkning av omfång 1 är trots allt inte en bok som alla andra och det fantastiska inslaget i premissen förtjänar att utforskas till fullo.