Olga Ravn, i översättning av Johanne Lykke Naderehvandi, omslag formgett av Jennifer Bergkvist
138 s. Wahlström & Widstrand 2023
I original på danska De ansatte (2018)
Danska författaren Olga Ravn (f. 1986) har hyllats stort världen om, och De anställda blev nominerad till International Booker Prize 2021. Den science fiction-anstrukna boken innehåller vittnesmål från människorna och de ”människolika” som bor och jobbar på det sextusende skeppet som far genom världsrymden.
Vittnesmålen är numrerade och inte alla nummer finns. Det blir tydligt att det uppdrag som besättningen på rymdskeppet en gång hade är på väg att rinna ut i sanden. Dynamiken förändras och varken människorna eller de människolika (olika typer av artificiella intelligenser, får man anta) beter sig som projektet initiativtagare antog, hoppades eller krävde. Situationen blir alltmer prekär och vittnesmålen ska ligga till grund för framtiden.
I den bästa av världar hade De anställda kunnat vara en andlig uppföljare till Aniara (1956), en litterär skildring av en mänsklighet satt i rörelse på grund av de förutsättningar vi givit oss själva. Tyvärr har jag mycket svårt att få grepp om De anställda. Där Harry Martinson på olika sätt arbetar med både skeppet Aniara och tiden som rum genom ordval och stilistik fokuserar Ravn väldigt mycket på vittnenas upplevelser utan att riktigt motivera, eller förklara (genom undertext) vad som egentligen skapar förutsättningarna de lever under.
Jag vill så gärna gilla De anställda men kom aldrig in i den. En annan typ av läsare skulle säkert ha stor behållning av den (uppenbarligen, eftersom den rönt sådana framgångar). Kanske är det enklare om man tonar ner science fiction-förväntningarna dessutom.