Bernard Foys tredje rockad

Originaltitel: Bernard Foys Tredje Rockad
Författare: Lars Gustafsson
Utgivningsår: 1986
Tryckår: 1986
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 428
Förlag: Norstedts
ISBN: 91-861302-0

Bernard Foys tredje rockad är en sprudlande uppvisning i idérikedom och lek med vad man kan förvänta sig av en berättelse. I tre lager luckras allting man tror sig veta om berättelsen upp och när man väl läst klart inser man att man trots allt bara läst en bok. En fantastisk bok, förvisso, men likväl bara en bok.

Detta är omdömet jag hade gett Bernard Foys tredje rockad om jag faktiskt hade gillat den på det sättet jag borde. Även om det är ”en sprudlande uppvisning i idérikedom” så visar det sig ganska snart att bortanför teorin är boken ganska tunn. Visst, man vill problematisera förhållandet mellan författare och läsare, mellan det som skrivs och det som tolkas, men jag kan inte uppskatta diskussionen om inte berättelserna den förs igenom är intressant och välskriven.

Nå, Bernard Foys tredje rockad är tredelad (hoppa över det här stycket om ni inte vill få grundpremissen avslöjad). I första delen berättas om rabbinen Bernard Foy som under en resa mellan Stockholm och Paris råkar förväxlas och hamnar mitt i ett uppdrag för att stoppa ett kärnvapenkrig. Andra delen handlar om Bernard Foy, en 83-årig poet, som precis skrivit klart den första delen om rabbinen och som på ålderns höst verkar få en statusrenässans trots sin demens. Tredje delen handlar om den 16-åriga och autistiska Bernard Foy som skriver om poeten Bernard Foy för att genom denne kunna skriva sina egna dikter.

Idén är jättesmart och jätteintressant, men historierna är lite för platta, lite för ointressanta, lite för… dåliga i sig för att det till fullo ska gå att uppskatta. Samtidigt tycker jag inte språket är särskilt bra det heller, vilket gör att jag inte heller kan luta mig tillbaka och njuta av en språkfest. Nu råkar ju Lars Gustafsson vara en välrenommérad författare, så det går inte riktigt att skylla på att han egentligen är – jag vet inte – akademiker eller teoretiker.

Bernard Foys tredje rockad lämnar mig egentligen inte besviken, bara förvånad. Jag både trodde och hoppades att den skulle vara bättre än vad jag upplevde att den var. Den är dock, trots mitt svala mottagande läsvärd enbart för bokens idé och tema, men jag tror att det måste finnas något bättre exempel på samma sak och skulle gärna bli upplyst om det.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

7 Comments

  1. Har du läst David Mitchell’s Cloud Atlas? Din recension fick mig genast att tänka på den. Jag har visserligen inte läst din bok så jag kan inte jämföra dem fullt ut, men Cloud Atlas har en liknande struktur av berättelser inuti berättelser. Och så tycker jag att den är väldigt välskriven.

  2. Jo, det går att skylla på att Gustafsson är lite akademisk och tråkig. Inte tycker jag att det märks i den här boken, men det är en typisk kritik mot en del annat han har skrivit. Han har heller inte rykte om sig att vara direkt språkekvilibrist. Själv är jag dock väldigt förtjust i hans sätt att skriva, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Det känns hemtrevligt på något vis, tror jag.

    Jag gillar alltså både historierna som sådana, språket och stilen samt det postmoderna, metafiktiva. Men men. Jag kan nog inte rekommendera att du läser så mycket mer Gustafsson, för hans stil är rätt konstant genom det jag har läst (en dryg handfull romaner), men Fantastiska berättelser (samlingen med dels en Borgesaktig novellsamling, dels en samling egenartade SF-noveller, den som Tobias läste) bör du nog kunna uppskatta ändå.

    Sedan kan du alltid sälja Bernard Foys tredje rockad till mig för en femtiolapp (om den är i fint skick) om du vill. :)

  3. Helen: Cloud Atlas har jag varken läst eller hört talas om, men nu när jag kollat upp den verkar den helt klart intressant. Den åker nog upp på bokönskelistan. :)

    Svante: En riktigt bra och intressant historia kan ju uppväga en mindre intressant stil, tycker jag, men jag förstår vad du menar. Hans Fantastiska berättelser vill jag läsa någon gång (den står på bokönskelistan!) för i ett sådant format tror jag att Gustafsson mer kan passa mig.

    Och jag har en gammal rutten version köpt på Läkarmissionen för 2,50:- så är du villig att betala en Jenny Lind för den så föreslår jag att du ger den till Adlibris istället: Bernard Foys tredje rockad i pocket på Adlibris för 39 stålar. :)

  4. Tja, det går ofta att få tag på såna gamla böcker inbundet för typ en femtiolapp på antikvariat, men jag hade faktiskt ingen koll på att den fanns i tryck. :)

  5. Nu har jag också läst den. Efter att ha läst första delen uttryckte jag ju min förvåning över hur du kunde ogilla den så mycket, men nu när jag är klar med de båda andra delarna visar det sig att jag tycker att den är till och med sämre än vad du tycker. Överlag verkar jag gilla det jag gillar mer än du, men i gengäld verkar jag hysa starkare avsky för det dåliga. :)

    Jag har skrivit en del om varför jag tycker den är så dålig i min recension.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!