Runt fyra miljoner (runt 20 procent) låtar av Spotifys enorma utbud har aldrig spelats. I ett försök att råda bot på det har Lane Jordan, J Hausmann och Nate Gagnon utvecklat Forgotify, en tjänst som ur högen ospelade musikstycken plockar ut och spelar upp låtar – på vinst och förlust, får man anta. ”If you stumble upon just one gem, I think it’s worth it,” sa Lane Jordan i en intervju med The Atlantic, och visst ligger det något i det. Det här är låtar som, som Huffington Post uttryckte det, aldrig har spelats: ”Not even once. Not by the people who made the album. Not by their mums.”
Det är sorgligt på något vis. Hur dåligt det än må vara förtjänar det att höras, åtminstone en gång.
Nå, Forgotify är inte den digitala platsen dit låtar kommer för att dö, inte heller för att födas i någon egentlig mening. Låtarna är inte begagnade, snarare orörda i konsumtionssamhällets oändliga lager, och att påstå att de är ospelade i någon vidare mening är naivt. Det är ju skivor som säkerligen sålts och spelats någonstans någon gång. Å andra sidan, givet att Spotify (och motsvarande tjänster) tar ett allt större grepp om hur vi lyssnar på musik är det av vikt att höja blicken något. Kanske kan man bli överraskad?
Nyligen läste jag att Aviciis ”Wake me up” är den mest spelade låten på Spotify. 200 miljoner uppspelningar. Även om man bortser från att det inte är en särskilt bra låt är det en hiskelig mängd. Tvåan på listan, den något bättre ”Radioactive” av Imagine Dragons, når upp till 182 miljoner. För varje ospelad låt har ”Wake me up” och ”Radioactive” spelats femtio respektive fyrtiofem gånger. Jag tycker nog ändå att det är dags att ta ner stekarfingret där efter den fyrtionde lyssningen åtminstone och vidga sina vyer. (För min del är det något av ett öppet mål att försöka hitta något jag gillar bättre.)
I augusti 2011 beslutade den tjeckoslovakiska (född i Bratislava 1931, verksam i Prag från 1958) sångerskan Hana Hegerová att hon hade gjort sitt. Efter 58 år som sångerska var hon som kallats Prags Piaf less på publiciteten och önskade ägna sina sista fridfulla dagar — låt de bli många — åt sin hund. Som aktiv gav hon själ åt många sånger av både tjeckiska och slovakiska kompositörer, men hon spelade även in tjeckiska versioner av sånger av Jacques Brel, Edith Piaf och Kurt Weill med flera. Låten nedan ”Obraz Doriana Graye” (”Bilden av Dorian Gray”) dock upp på Forgotify, märkligt medryckande, trots att jag inte förstår texten. Kanske var det därför hon fick rykte om sig att sjunga dramatiskt. Kanske var det därför tjeckiens första president Václav Havel belönade henne med en förtjänstmedalj. Jag vet inte, och jag hade vetat mycket mindre än så om jag inte stött på henne såhär.
I övrigt ska det erkännas att bland de låtar jag fått presenterade för mig går det att skönja några mönster:
- Det är mycket klassisk musik, tolkade och tolkade igen, stycken jag hört eller känner till i andra versioner.
- Det är mycket indisk och pakistansk musik.
- Det är mycket östeuropeisk musik.
- Det är en hel del inläsningar av tal, dikter och sagor.
- Det är förvånansvärt mycket Duke Ellington.
- … Det är mycket som inte är så himla bra.
Man kan nog dra många slutsatser av de här punkterna, och framför allt tänker jag mig att det inte är kategorier där efterfrågan riktigt motsvarar utbudet och att man, även om man vore storkonnässör av indisk musik, skulle behöva mycket tid för att hinna lyssna på allt. Detsamma kan kanske antas gälla Duke Ellington.
Här nedan är en spellista med några utvalda spår som jag sprungit på, men jag räknar med att du själv testar Forgotify och delar med dig av dina fynd.