Originaltitel: L’Homme orchestre
Regissör: Georges Méliès
Manus: Georges Méliès
Språk: Inget
Land: Frankrike
År: 1900
Längd: 2 minuter
L’Homme orchestre (länk till Youtube) är ännu än film från filmens barndom. Här ser vi Georges Méliès på en scen med en rad stolar, han sätter sig på den första och klonar sig och sätter sig på den andra, och så vidare. När alla stolar är fulla har han en orkester av sig själv som spelar en liten stump. Efter det leker han mest med filmskapandet. Försvinner, går upp i rök, trollar bort stolar.
De andra filmerna jag sett från början av filmskapandet har mest lämnat mig likgiltig annat än för dess historiska värde men L’Homme orchestre tycker jag verkligen är genuint häftig. Visst, effekterna är primitiva och med dagens mått överfyllda med missar, men det gör liksom inte. Det är skaparglädje, det är humor och det är en lek med formatet och bara därför är det värt att se den.
Jag är verkligen såld på L’Homme orchestre. Två minuter glädje för bra för att missa.