Originaltitel: L’Arrivée d’un train à La Ciotat
Regissör: Auguste Lumière och Louis Lumière
Manus: Ingen
Språk: Inget
Land: Frankrike
År: 1895
Längd: 1 minut
Föreställ dig att du sitter i en salong där några tokiga bröder påstår sig kunna visa rörliga bilder mot en duk. Låtsas att ljuset släcks ner och ett tåg kommer farande i full fart emot dig. Du har aldrig sett något liknande. Det var säkerligen överväldigande då, men idag är det otroligt svårt att föreställa sig vad som är speciellt med Ett tåg anländer till järnvägsstationen (länk till Youtube).
Filmen är en av de första filmerna som visades i en biografliknande miljö (vilken som faktiskt var den första tvistare de lärde om, ifall jag förstått saken rätt) och av den anledningen har den en given plats i varje filmälskares ”vill se”-lista. Däremot är den inte så spännande i sig själv. Ett tåg anländer till stationen, det är allt. Jag har otroligt svårt att sätta mig in i hur stort det var när det var nytt. Utan det historiska värdet hade jag ställt mig helt likgiltig inför filmen (ärligt talat hade den ju kunna föreställa precis vad som helst) och egentligen är jag väl det ändå.
Likt Den andalusiska hunden och L’homme orchestre bör man se Ett tåg anländer till järnvägsstationen för sin allmänbildning. Den är ju inte särskilt lång vilket gör att det inte behöver ta särskilt mycket energi för att få sig en bit filmhistoria.
”Inte särskilt lång…”
Hahaha :D
Det stämmer ju. Med filmmått mätt är den knappa minuten exemplariskt kort. :D
Om jag säger att en film inte är så speciellt lång tänker jag mig strax över 60 minuter, haha :D
Jag gillar den här dock. Mest för att det är historia, men för att den är så otroligt meningslös idag :p
Den här är ju ungefär lika uttjatad som Modern Times av Mr Chaplin (dock e den sistnämnda grymt skön).
Aww, Martin har en liten filmhistorik period ser jag. Vad har hänt? ;)
Punkt 44 på min 101-lista har hänt. :)
När jag går förbi tågstationen i Tärnsjö tänker jag alltid på denna film.