Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen

Originaltitel: Historia abreviada de la literatura portátil
Författare: Enrique Vila-Matas
Översättare: Miguel Ibáñez
Utgivningsår: 1985
Tryckår: 1988
Originalspråk: Spanska
Sidantal: 147
Förlag: Interculture
ISBN: 91-86608-37-1

När en vän först berättade om den här boken för mig smittades jag av hennes entusiasm. Lyriskt förklarade hon alldeles för mycket för att en vanlig dödlig skulle hinna ta med allt, men jag visste att det här var något jag ville – nej, var tvungen att – ta reda på mer om. Men som så ofta på den svenska bokmarknaden hade den sorterats ut, försvunnit i glömskans korridorer. Norrmännen skrattade åt mig, för på Adlibris fanns den, Kortfattet innføring i den bærbare litteraturen. Ilsken som ett bi, övertygad om att jag aldrig skulle få tag i den begav jag mig till den institution jag en dag hoppas kunna konkurrera med (inte i vinst eller publik, utan i omfattning): biblioteket. Tack! Jag lånade den fantastiska lilla boken med det underbara formatet (för en bättre bild, se Kortfattad inledning till Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen) och började läsa…

Den spanske författaren Enrique Vila-Matas tar med oss på en vindlande resa, essäistisk i sitt framförande, med början 1924 vid Nigers mynning. Där, vid Port Actif (”portatif” är franska för ”bärbar”), startade en samling excentriska konstnärer en sammansvärjning kallad ”shandyisterna” eller ”den bärbara sammansvärjningen”. Däribland fanns namn som Man Ray, Marcel Duchamp, Aleister Crowley och en hel rad andra märkliga figurer vars gemensamma ideal var det bärbara, ”sådana man lätt bär med sig i en liten resväska” (som det står på baksidan av boken), extrem sexualitet, uppfinningsrikedom, rastlöshet och total frånvaro av storslagna planer och företag. Ungkarlsmaskinen.

Jag kan utan minsta tvekan säga att det inte är en eftersträvansvärd figur som målas upp, men det är ändå intressant. Excentriker överlag pockar på min uppmärksamhet och här, i Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen, på de 147 sidorna har Enrique Vila-Matas samlat konst- och litteraturhistoriens allra bästa exempel på excentriker. Det är onekligen svindlande och fel presenterat hade det förstås varit omöjligt att genomtränga. Men nu visar det sig lyckligtvis att författaren är ytterst kompetent. Hans språk är fantastiskt och hans tempo gör att man ständigt strävar efter att läsa mer, man blir snarast fartblind. När Vila-Matas återger ett vykort från Aleister Crowley på säkert 15 sidor, avslutar han det förstås med en fotnot:

För läsaren som undrar hur en så lång text kunde få plats på ett vykort skall jag genast förklara att Aleister Crowley hade en extremt liten handstil. Han lyckades klämma in samtliga ord på baksidan av ett fotografi från Prag och uppfyllde så den gamla shandydrömmen om en mikroskopisk skrift. Men det viktigaste på detta vykort är att HYDRE INTIME, det bärbara sällskapets hemliga namn, för första gången förekom i skrift. Detta oroade Picabia i allra högsta grad. Han insåg genast att om det fanns en förrädare så var det inte Céline utan snarare Crowley själv.¹

Tankarna för mig förstås omedelbart till andra spanskspråkiga berättare, Gabriel García Márquez och Jorge Luis Borges. Genom arvet och traditionen skapas uppenbarligen mästerverk på löpande band och Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen är inget undantag.

Och jag måste tacka min vän, hennes tips har fört mig till en bok jag utan att tveka kan räkna till de bästa jag någonsin läst. Ofta trillar jag över böcker då jag tänker ”det här är vansinnigt bra”, men det är mer ovanligt att jag överväger att kalla något bäst någonsin. Det här är dock en sådan gång. Häftigt!