— Hej, jag heter Martin och jag tycker om att flytta.
— Ja, men det är väl roligt att se nya städer eller att byta upp sig i bostadshierarkin?
— Nej, alltså. Jag tycker om att göra själva flyttandet. Packa. Bära. Packa upp.
— Vem vid sinna sinnens fulla bruk tycker om det?
Jag har till dags dato flyttat elva gånger, en total sträcka på ungefär 12 mil bilvägen. Sju av dessa har varit de senaste elva åren, det vill säga sedan jag flyttade från Norrköping till Linköping för att börja plugga strax efter min tjugoårsdag. Jag är dessutom tämligen ointresserad av att lämna tryggheten för att faktiskt bosätta mig på andra orter bara för sakens skull.
Men jag tycker om att flytta så till den milda grad att jag inte bara erbjuder mig som flytthjälp till andra för att vara snäll utan för att jag tycker det är roligt.
De gånger jag flyttat själv har jag knappt hunnit krita på avtalet innan allt utom det nödvändigaste varit nedpackat. Det har inte spelat någon roll att det nog egentligen är ett par tre månader innan själva flytten blir av, lådorna har stått fulla och uppradade, tydligt uppmärkta antingen på utsidan eller i mitt mentala kartotek. Den fysiska påfrestningen det skulle innebära att låta bli har helt enkelt varit för stor och tillfredställelsen för varm. När någon annan än jag har varit inblandad i flytten har jag försökt lägga band på mig. Jag vill ju inte framstå som galen.
Nåväl. Elva privatflyttar plus otaliga flytthjälpstillfällen plus en megaflytt på ett jobb jag hade samt ett vaksamt öga för förbättringsmöjligheter tror jag gjort att jag börjar bli rätt bra på det.1
Vilka lådor är bäst för vad? Vad går i kassar, vad går i lådor? Vad behövs under tiden och hur packar man lämpligast ett släp? En lastbil? Det är få frågor som dessa som jag inte kontemplerat i åtskilliga timmar, både innan och under tiden jag kånkat prylar ska sägas.
Och jag tycker det är roligt.
Alla som känner mig någorlunda vet att den Martin som går på gatorna som en vanlig man är en ganska rörig person. Skrivbordet blir överbelamrat med papper och prylar så fort jag tittar bort en sekund, och hade inte mina barn lärt mig att värdesätta åtminstone en grundläggande ordning på leksakerna hade det sannolikt varit mina grejer som låg strösslade över golvet. Psykiskt organiserad möjligen och strukturerad när det gäller mitt arbete, men en nedstökande effekt på min omgivning. Men när det gäller flyttning är det inte den vanliga Martin som visar sitt fula tryne. Då vaknar något annat.
Inför den senaste flytten upprättade jag ett system. Rummen i nya lägenheten tilldelades en färg som tydligt märktes ut på utskrivna planlösningar. Dessa anslogs sedan i såväl gamla som nya lägenheten. Därutöver fick varje möbel, varje pryl, varje låda, varje kasse en bit färgad eltejp som då motsvarade det rummet sakerna sedan skulle placeras i. Tydligt för oss, tydligt för alla hjältar som hjälpte till att bära.
Snart väntar en ny flytt2 och jag specialbeställde tejp i elva olika färger, satt som på nålar och väntade på att de skulle levereras. När jag från innergården såg bolaget som skulle lämnat paketet vid dörren susa förbi utan tillstymmelse till att stanna (”Kunden ej tillg. vid UPS leverans. Lev. sker till närmaste UPS Access Point™ för upphämt. av kund.” Mitt ändalykt!) var jag på gränsen till att upprätta en personlig vendetta mot dem, men nu när tejpen till slut ligger här i en (sedan länge sparad och samlad kartong) har lugnet och målmedvetenheten tagit agitationens plats. Gott så.
I de flesta andra sammanhangen har jag åtminstone försökt att ge mig själv lite andrum, men när det gäller flyttar kräver jag perfektion av mig själv. Organiserar jag inte flytten minutiöst, packar på millimetern och gör hemmet beboeligt, för att inte säga trivsamt, redan första kvällen har jag misslyckats. De jag bor med och de som hjälper till är undantagna denna förbehållslösa flyttmani. Det är helt enkelt inte lämpligt att ställa så höga krav på sådana man älskar och/eller som vill skänka en dag av sin tid för att hjälpa oss att byta bostad.
Samtidigt — och det här är inget jag är stolt över — kan jag titta in i ett flyttsläp som jag inte har något att göra med och som inte packats med hundra procent effektivitet och tänka: ”Hah! Amatörer! Det där skulle jag ha packat mycket bättre. Nu ska jag styra upp det här.” Vem vid sinna sinnens fulla bruk tänker det?3
Jag har ännu inte gjort slag i saken, men jag tänker att när åldern skavt bort det mesta av min sociala ängslighet kommer jag bli ”En man som heter Martin” som jagar bort grannarna från sina egna flyttar så att det blir ordentligt gjort, som styr och ställer när lastbilar ska lastas och fräser åt en och annan professionell flyttperson som lojt bara gör sitt jobb. Kanske har jag ett stående lager med plastmuggar och mineralvatten som kan plockas fram lagom till grannar ska flytta ut eller in.
Än är det en bit dit om det någonsin blir så.
Däremot har jag anat en viss beundran över min färgkodade flyttmetod, låt oss kalla den AckMarti4. Jag kommer nog inte skriva en bok om den, trots allt, men här kommer min flyttmetod (utan adressändring, uppsägning av abonnemang, lastbilsbokning och dylikt självklart), steg för steg, för den som vill låta sig inspireras av den här vansinniga människan som råkar vara jag:
- Köp färgglad tejp. Det finns eltejp i glada färger att köpa här och där och den passar perfekt för ändamålet. Du behöver lika många som antalet placeringar du har i nya hemmet. (Har du tre rum och kök behöver du fyra färger, plus till badrum och eventuell hall, källare och/eller vind.)
- Skaffa ett par utskrifter av nya bostadens planlösning och markera varje rum med en egen färg. Se till att färgerna ser olika ut även i svag belysning.
- Packa allt som låter sig packas i lådor, backar, kassar eller säckar. Sätt en tejpbit av färgen på rummet dit objektet ska. Skramlande byrålådor eller sista-minuten lådor är strängt förbjudet (Du vet vem du är (men jag tycker om dig ändå)!).
- Sortera de packade lådorna så att alla flyttkartonger är på ett ställe, alla banankartonger på ett annat, och så vidare. Detta för att det ska bli enkelt att överblicka hur mycket som ska lastas. Är de bara uppmärkta är det ju ointressant i vilket rum lådan befinner sig i innan den lastas.
- Se till att allt som är svårpackat utan att nödvändigtvis vara skrymmande, om möjligt, redan är flyttat innan själva flyttdagen kommer. Krukväxter, tavlor, tv och liknande är typiska sådana saker som kan sabba en bra lastning. Det är i regel ofta saker som kan gå sönder så vinsten i att ta ömtåliga saker för sig är dubbel.
- Är det blött eller smutsigt ute? Se till att det finns mattor att stampa av sig på, alternativt låt några lasta inne och några ute. (Det senare riskerar att skapa flaskhalsar som stör rytmen i flytten.)
- Se till att ha tänkt igenom innan vem som gör vad. Vilka är bra på att bära? Vilka kan packa upp på plats under tiden (exempelvis glas och porslin bör ju diskas innan de ställs in och då är det schysst om någon kan göra det under tiden det lastas ur)? Vem vaktar barn, när och när ska dessa komma tillbaka (vanlig hederlig barnlogistik helt enkelt)?
- På flyttdagen: Börja i tid!
- På flyttdagen: Se till att det finns gott om dricka och snacks i såväl nya som gamla bostaden. Kaffebryggare och vattenkokare kan vara lämpligt att skaffa eller låna så att det finns på båda ställena.
- På flyttdagen: Låt andra ta pauser och ta det lugnt. Var själv den som tar i och tar tag i saker. Föregå med gott exempel!
- På flyttdagen: Se till att planlösningar med färgerna utmärkta sitter synligt i nya bostaden. Se till att även dörrkarmar eller liknande är uppmärkta med färgen. Man ska inte behöva kunna rummens färger för att veta var en låda ska. Om det är två eller fler våningar markeras med fördel trappan med de färger som finns på respektive våning.
- På flyttdagen: Bjud på käk, avsluta tillsammans och tacka ordentligt.
- På flyttdagen: Packa upp allting samma kväll. (Nävars.)
Frågor på det?