Originaltitel: Jaws
Regissör: Steven Spielberg
Manus: Peter Benchley, Carl Gottlieb, Howard Sackler, John Milius och Robert Shaw
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1975
Längd: 124 minuter
Det finns ganska mycket jag inte förstår med Hajens berömmelse. För det första har jag svårt för djur som antagonister, det är inte särskilt läskigt.
När en stor vithaj börjar äta upp folk på en strand utanför det lilla samhället Amity startas en häxjakt för att få tag i monstret. För att få någon struktur på det blir det tre personer – polischefen Martin Brody (Roy Scheider), en marinbiolog (Richard Dreyfuss) och en sjöman (Robert Shaw) – som tillsammans ger sig ut för att en gång för alla oskadliggöra hajen.
Handlingen är ungefär lika tråkig som den låter, jag ser verkligen ingenting lockande i den. Karaktärerna är visserligen rätt schyssta (förutom den fåniga huvudrollen då), men försvinner i sammanhanget. Hajjakt är inte ballt och framförallt inte läskigt. Inte ens den legendariska musiken räddar filmen.
Så vad har då gett Hajen dess berömmelse? Förmodligen innovationen med special-effekterna, men lika troligt är att det inte varit några 30 snälla år sedan filmen gjordes och att den helt enkelt inte är en film som håller för alltid. Eller ens en liten stund.
Nej, Hajen har möjligen ett filmhistoriskt värde, men är man ute efter det bör man kunna få tag i en destillerad version som inte slösar med två timmar av ens tid.