Igår tog (de före detta) treorna på min gamla gymnasieskola studenten. Grattis till er, jag hoppas det går bra för er i livet.
Det är dock märkligt (det är det inte alls, Martin, det är det naturligaste i världen) hur tiden går. De som igår tog studenten var de som gick i ettan när jag gick i trean. Det var två år sedan jag tog studenten. Var tar tiden vägen?
Det sägs ju att tiden är relativ. Ett år för en fyraåring är ett fjärdedels liv, därför går åren långsamt. Ett år för en tjugoåring är däremot bara en tjugondels liv och knappt något att höja på ögonbrynen för. Igår kände jag mig gammal och att tiden bara rinner iväg för mig. En släng av känslosamhet igår, glädje med studenterna, och en släng av känslosamhet idag, vad tiden går…
Jag har bara inte vant mig.