Gina Apostol, inläst av Rachel Coates
4 h 47 min. HighBridge 2022 (1997)

Filippinska Gina Apostol (f. 1963) debuterade 1997 med en roman om att fly undan revolutionen genom böcker och sex. För detta belönades Bibliolepsy och Apostol med ett fint filippinskt litteraturpris, sålde så bra att den under ett par decennier var ur tryck.
     Bibliolepsy utspelar sig i Manila under Ferdinand Marcos diktatur fram till den revolution som till slut skulle avsätta honom 1986. Primi Peregrino är en ung kvinna som likt en Emma Bovary stirrar sig blind på litteraturen, men där hennes föregångare koncentrerar sig på berättelserna jagar Primi författarna. Den politiska oro som råder får författarna att samlas allt fler och oftare och varje författaruppläsning blir som ett smörgåsbord för Primi. Samtidigt finns det tydliga tecken på att hennes flykt undan verkligheten inte bara distraherar henne från de samhälleliga omstörtningarna, de gör henne dessutom oförmögen att hantera de väldigt personliga frågorna rörande vad som hände hennes döda föräldrar.
     Apostols huvudperson är opålitlig på ett fartfyllt och charmigt vis som tvingar läsaren in i sin värld. Det påminner lite om Eleonor Oliphant is Completely Fine (2017) eller kanske ännu mer om The Idiot (2017). Det är emellanåt roligt, ibland ganska mörkt, och alltid obevekligt. Det är en av mycket få böcker som hade varit roligt att stanna i längre, både eftersom drivet är så bra, men också för att det är ett spännande sätt att hantera berättandet av en bit modern historia som åtminstone inte jag har så bra koll på.
     Om det finns något sedelärande här, vilket alls inte är tvunget, är det kanske att litteraturen och världen omkring den inte alltid är så lätta att skilja åt. Det är värt att komma ihåg.