Mirrormask

Originaltitel: MirrorMask
Regissör: Dave McKean
Manus: Neil Gaiman och Dave McKean
Språk: Engelska
Land: Storbritannien och USA
År: 2005
Längd: 101 minuter

Mirrormask är Neil Gaimans första rena filmmanus och om den ens blir hälften så bra som något han skrivit (ej medräknat Goda Omen) så kommer filmen att vara världsklass.
Vi får se hur det går. Man vet aldrig.

På sina föräldrars cirkus jobbar den unga flickan Helena (Stephanie Leonidas). Hon drömmer ofta om att få leva ett eget riktigt liv utanför cirkusen.
Efter ett gräl med hennes föräldrar om framtiden blir hennes mamma (Gina McKee) sjuk och förd till sjukhuset för att genomgå en avancerad operation. Helena är övertygad om att sjukdomen är hennes fel.
Hon somnar ändå på kvällen och börjar drömma om en konstig värld, med bizarra varelser, maskerade medborgare och om en dust mellan två drottningar. Den vita drottningen har blivit sjuk och kan bara bli återställd med The Mirrormask.

Manuset andas verkligen Neil Gaiman. Om man blandar Neverwhere och Stardust kommer man ganska nära, rent stämningsmässigt, men det är ändå något nytt och något spännande.
Och så länge manuset är Gaimanskt så borde väl det räcka? Javisst, men det är inte bara manuset. Alla miljöer, alla karaktärer, alla idéer. Allting är så fantastiskt som Neil Gaiman får sakerna i sina böcker.
Det är väldigt effektfullt med masker på i stort sett alla varelser. Trots att väldigt mycket är datorgjort känns det levande i all sin konstighet.
Jag är verkligen hänförd av hur vacker filmen är och hur rätt den är. Det är troligen den snyggaste filmen jag sett. Någonsin.

Skådespeleriet är inte perfekt jämt, men det är helt klart godkänt. Stephanie Leonidas gör Helena mycket bra, Gina McKee är som vanligt väldigt inne i sina roller. Stort utropstecken för Jason Barry som spelar Helenas sidekick Valentine.

Musiken hänger bra ihop med det surrealistiska och det gör upplevelsen ännu häftigare. Cirkusmusik varvas med mer melodiska melodier som varvas med ett virrvarr av musik i kaos – det kaos filmen ibland är.

Jag vet inte om jag kan rekommendera den här filmen till alla, hur mycket jag än vill. Den är konstig och många kan säkert tänkas rynka på näsan åt den.
Personligen skulle jag säga att det här är bland det bästa som gjorts och helt klart det snyggaste som gjorts. En måstefilm, egentligen.