Serie: Doom Patrol
Manusörfattare: Grant Morrison
Tecknare: Richard Case, Doug Braithwaite, Scott Hanna, Carlos Garzon och John Nyberg
Utgivningsår: 1989
Tryckår: 2004
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 184
Förlag: Vertigo
ISBN: 1-56389-034-8
I Crawling from the Wreckage är det Grant Morrisons tur att ta över stafettpinnen och göra serien om missfosterhjältarna i Doom Patrol. Jag har inte läst något Doom Patrol tidigare och jag fick mest albumet stucket i näven som ett bevis på Grant Morrisons konstighet.
Det hela börjar med en kort flash om hur Cliff förolyckas i en racingkrash och hur hans hjärna sparas och senare sätts in i en metallkropp. Därefter kommer några korta introduktioner till de andra figurerna i Doom Patrol. Detta följs av äventyren där hjältarna tvingas bekämpa märkliga fiender som inte finns på riktigt.
Det är lite knepigt att förklara handlingen. Dels för att den inte är enhetlig – det är ett halvdussin serietidningar som mosats ihop till ett album – dels det jag tidigare nämnt: Grant Morrison är konstig. Han blandar märkliga figurer med märkliga platser, märkliga händelser och märklig logik vilket kan göra det lite knepigt och hänga med och snudd på omöjligt att förklara.
Problemet jag ser med Doom Patrol och Crawling from the Wreckage är att jag inte riktigt känner mig sugen att läsa vidare. Det är inte direkt dåligt, det bara fångar mig inte. Att allting är jättekonstigt är förstås en bonus, jag gillar ju konstigt, men det måste finnas något mer för att jag ska bli fast. Jag kommer dock ge nästa album en chans så får vi se sen.
Till och med jag som för det mesta inte gillar allt för skumma saker anser att Morrisons Doom Patrol tokäger och tillhör det bästa som gjorts i superhjältegenren.
Mao, du suger. Som vanligt. ;-)
Tja, jag kanske också anser att det är det bästa som gjorts i superhjältegenren… :P