Produkt: Don’t Rest Your Head
Produktlinje: Don’t Rest Your Head, Evil Hat Productions
Författare: Fred Hicks
Omfång och format: 82 sidor, 6″x9″ mjukpärm
ISBN: Saknas
Cirkapris: $15
Don’t Rest Your Head är inte riktigt vad jag förväntade mig att det skulle vara. Det behöver förstås inte vara en dålig sak, men lite besviken måste jag ändå medge att jag är. I Don’t Rest Your Head tar du rollen som en av de vakna, en av de som av en eller annan anledning slutat sova eftersom sova är värre än alternativen. Det vakna tillståndet är dock inte alltigenom dåligt, det har givit dig ett tillstånd att se saker som du inte visste fanns. Saker som du vagt kunde lägga märke till innan är nu klara som dagen. Så långt är allting lugnt.
Som vaken kan du färdas till Mad City där mardrömmar kan leva fritt. Hur Mad City uppstod eller vem som styr där är höljt i dimmor, men säkert är att det inte är något trevligt ställe. Mardrömmar jagar de vakna, byråkrati och märkliga varelser… Om det nu är det de är… Gör livet svårt för dig som vaken. Det är här jag inte riktigt håller med.
Förvisso är världen som Fred Hicks målar upp den rätt ball, men jag hade förväntat mig en värld närmare knuten till vår verklighet. Som inspiration har han anget Grant Morrisons Doom Patrol och Neil Gaimans Neverwhere och båda känns verkligen träffsäkra för det som målas upp. Världen i sig är inte bäst beskriven, men det behöver varken vara nödvändigt eller önskvärt. Är inte helt säker på hur länge världen räcker heller, men å andra sidan är jag ju personligen mer inne på 2-4 spelmöten per ”kampanj” så det är ju lugnt.
Reglerna är väldigt enkla. Alla rollpersoner är i grunden lika och har tre sexsidiga tärningar Discipline, sex tärningar Exhaustion och sex tärningar Madness (tärningarna ska vara olika så att de går att särskilja per typ). Beroende på situation slås mellan tre och femton (!) tärningar för en rollperson. Spelledaren slår lämpligt antal beroende på hur svårt motståndet ska vara. Slår man 1, 2 eller 3 får man en success. Flest successes vinner. Dessutom måste antingen Discipline, Exhaustion eller Madness vara dominerande vilket avläses genom att se vilken tärningstyp som har slagit högst. Rollpersonen har dessutom en talang som hon är bättre än normalt på och en övernaturlig talang.
Några ytterligare regler finns, men de är få och handlar främst om resurser. Spelet i sig är dock inriktat på berättelsen och rollpersonerna vilket gör att man bara slår för konflikter som det spelar någon roll hur det går i och den som vinner får på ett eller annat sätt diktera vad som händer med berättelsen (lite beroende på vilken tärning som dominerar) i och med att konflikten undanröjs. Är man inte van vid den typen av system kan det vara knepigt till en början, men så fort man kommer in i tänket så ska det inte vara några problem.
Boken är liten och tunn och utseendet tillfredställande om än inte perfekt. Jag tycker inte det hade gjort något med lite bredare mariginaler, till exempel. Bilderna är rätt få och oftast bara svarta siluetter. Visserligen passar de rätt bra in i spelet, men efter den fjärda svartvita sörjan kan man fråga sig hur mycket de faktiskt tillför.
Don’t Rest Your Head är ett smart litet spel som jag tror fungerar utmärkt för kortare kampanjer. Det kräver inte så mycket förberedelse och bör vara hyffsat levande om man har lite fantasi. Reglerna är enkla och gör vad de ska.