Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Originaltitel: Six Degrees. Our future on a hotter planet
Författare: Mark Lynas
Utgivningsår: 2007
Tryckår: 2008
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 346
Förlag: Harper Perennial
ISBN: 978-0-00-720905-7
Den globala uppvärmningen har varit aktuell ett tag nu och även om den kommit i skymundan lite bakom finanskrisen (vilket är oturligt, brist på ekonomiska resurser rimmar dåligt med viljan att rädda planeten) så kommer den vara ett reellt problem inte bara för oss utan för generationer som kommer. Mark Lynas bok Six degrees är en av de mer spridda böckerna om klimathotet och jag kan se varför den fått sådant genomslag. I sex kapitel går han, grad för grad, igenom vad som kommer hända med vår jord, med djur- och växtliv, med väder och vind, med isarna och haven och med människans plats på jorden. Visst i viss mån handlar det om spekulationer, framförallt på de högre temperaturerna, men det han skriver verkar i mångt och mycket rimligt – och absolut hårresande förskräckligt.
I framtiden väntar överlag torka (jag har aldrig läst ordet drought så ofta som här), öknarna kommer breda ut sig, isarna kommer smälta – först arktis sen antarktis vad det lider. Ju längre vi låter det här pågå desto större är risken att arter dör ut. Många är redan hotade och när deras naturliga habitat försvinner så är deras möjligheter att överleva nära noll. En katastrof är på gång om vi inte gör något åt det, och just det behandlar sista kapitlet: hur ska vi undvika att nollställa vår planet?
Ska man lägga någon vikt vid det här då? Ja, det ska man förmodligen. Vissa saker känns avlägsna medan andra har jag redan upplevt sviterna av. När var senast vi hade en normal vinter? Årstider förskjuts och förändras och höstarna förr om åren liknar inte de som vi upplever nu. Jag litar kanske inte blint på det Mark Lynas skriver – det är nog inte heller meningen – men jag förstår allvaret.
Six degrees är ruggigt välskriven, både i fråga om språk och argumentation. Språket är enkelt och, till skillnad från vad man lätt kan tro, inte särskilt fackmannamässigt. Tvärtom har jag aldrig svårt att förstå eller sätta mig in i det hela trots att jag varken är tidigare insatt eller naturforskare. Det är skönt att inte bli dumförklarad. Argumentationen är lysande och upplägget att gå igenom grad för grad vad som kommer att hända är väldigt suggestivt. Det är uppenbart att allt riskerar att gå åt helvete och redan en bit in i andra kapitlet har man lite ont i magen för att man oroar sig för vad som väntar senare. Det är ett grymt sätt men det fungerar bra.
Six degrees var ungefär som jag väntade mig, fast mycket bättre. Språk och argumentation saknar kanske motstycke bland saklitteratur jag läst och den får i alla fall en väckarklocka att ringa inom mig. Är man inte insatt är Six degrees inte bara ett sätt att förstå allvaret, det är även ett sätt att se att vi fortfarande har en chans.
Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!