Originaltitel: Waking Life
Regissör: Richard Linklater
Manus: Richard Linklater
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2001
Längd: 99 minuter
They say that dreams are only real as long as they last. Couldn’t you say the same thing about life?
Waking life är en mycket speciell film. Unik till och med. Det är inte alla som ger sig på att göra en mycket expressionistisk film, nästan helt utan handling, med filosofiska resonemang som enda tema. Richard Linklater gör dock ett försök som slår ut synnerligen väl. Kanske så väl en dylik film någonsin kan…
En ung man vaknar upp i en dröm där alla redogör för sin egen livsfilosofi för honom. Ämnen som existentialism, tro kontra vetenskap, anarkism, fri vilja och drömmar diskuteras. Det är ungefär så mycket handling det är och är man ute efter handling bör man rask leta vidare. Det sköna är förstås att Waking life inte nödvändigtvis behöver en handling. Tvärtom är den lilla röda tråden alldeles lagom för att kunna presentera resonemangen utan att det känns hoppigt. Att allt kretsar kring en dröm gör det förstås både flummigare och lättare att acceptera.
För de som sett Richard Linklaters senare film, A Scanner Darkly, är utseendet på filmen ingen direkt nyhet. Det handlar om en spelfilm som målats till att se tecknad ut, och det råder ingen tvekan om att det är tecknat. När man väl kommit över sjösjukan som lätt uppstår med den vingliga ”kameran” kan man till fullo njuta av en märklig stilröra. Varje möte är tecknad i en egen stil som ska eller försöker spegla personen som pratar. Det är ett intressant grepp och bidrar verkligen till att göra Waking life inte bara en fröjd för hjärnan utan också en fröjd för ögat.
Det stora problemet med Waking life och det filmen är är förstås att det finns en gräns för hur bra det kan vara. Filosofin fungerar, det tecknade fungerar men det man lite slarvigt kan kalla handling är egentligen bara en ursäkt för att få göra filmen med dess övriga teman i fokus. Tråkigt, men inte livsavgörande. Jag skulle göra mycket för att få läsa manuset eller en bokversion av filmen, men tills dess fungerar filmen ypperligt.
älskade filmen, passade perfekt in i vad jag läser och engagerar mig i just nu!
dom flesta scener känns dock för mig som att man överdrivit det konstnärliga bara för att dölja brist på kompetens/tid.
sen finns det vissa guldkorn där dom verkligen lyckats!
och då pratar jag bara om själva rotoscopingen
musiken är också ett stort plus för filmen, skapar enorm känsla!
jag skulle också vilja tillägga att bristen på handling är fanimej ett plus också,
jag är så sjukt trött på att behöva se på samma film om och om igen!
så djävla få som gör något verkligen kreativt, och dom måste man oftast leta upp själv!