Originaltitel: Nässlorna blomma
Författare: Harry Martinson
Utgivningsår: 1935
Tryckår: 1944
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 324
Förlag: Albert Bonniers förlag
Harry Martinsons tidiga liv var på många sätt väldigt spännande och minst sagt hemsk. I Nässlorna blomma gör han upp med det som ett oönskat barn får möta i det smutsiga lantbrukar-Sverige som fanns i början av förra seklet. Kontrasten mellan det illiterata samhället han föddes i och kulturens finrum som han sedemera kom att bli en självklar del av, är påtaglig. Boken är på många sätt en fruktansvärd berättelse full av besvikelser och missöden, det märks att han har varit där.
Vad som dock inte märks är den fantastiska litteratur som jag förknippar med Harry Martinson. Borta är de intressanta uppslagen och det vackra språk som till bredden fyller både Aniara och Vägen till Klockrike och istället återfinner man, med få undantag, ett ganska ordinärt språk (visserligen medvetet skrivet ur ett barns perspektiv) och en fullständigt ointressant historia. Nässlorna blomma är visserligen ett av Harry Martinsons tidigaste verk, men jag kan likväl inte undvika att känna ett uns av besvikelse.
Nässlorna blomma tror jag kan tilltala en viss typ av publik (sannolikt samma publik som uppskattar makan Moa Martinsons litteratur, till exempel), men jag tillhör inte den skaran och således får Nässlorna blomma ett riktigt bottenbetyg. Harry Martinson skrev inte så hemskt mycket prosa, så jag hoppas att de böcker jag har kvar av honom bjuder på en trevligare läsupplevelse.
Jag har läst den och minns att jag blev väldigt berörd trots det tama språket. Men jag bleven inte såpas tagen att jag fortsatte med efeterföljande del.