Ulf Nilsson, med förord av Lotta Olsson, omslag formgett av Nina Ulmaja
153 s. Albert Bonniers förlag 2022 (2022)
Jag minns hur jag satt en lugn stund i disken på Sturefors bibliotek där jag timvikarierade just den eftermiddagen och läste bilderboken Adjö, herr Muffin. Den handlar om marsvinet Muffin som levt ett långt och på det hela taget lyckligt liv med gos tre gånger per dag och 728 hela gurkor konsumerade, men en dag drabbas av ont i magen. Han känner att livet nog nått sin ändpunkt och det högt älskade marsvinet dör allt medan mina tårar strömmar ner och jag får förklara för låntagaren som till slut kom att mina ögon berodde på den här fantastiska bilderboken om konsten att dö.
Adjö, herr Muffin tecknades av Anna-Clara Tidholm och skrevs av Ulf Nilsson (1948—2021). De vann mycket välförtjänt Augustpriset i barnbokskategorin 2002 och jag önskar så förtvivlat att vi kunde stanna där, men ytterligare ett kapitel (och, egentligen, ganska många när allt kommer omkring) behövde skrivas om Nilsson. Våren 2021 diagnostiserades han med cancer i bukspottkörteln och tolvfingertarmen, spridd och bortom bot. Han kom att leva tio veckor till, tio veckor som hustrun Lotta Olsson kom att beskriva som ”Tio märkvärdigt fina veckor, fyllda av värme. Och faktiskt mycket mer glädje än sorg” i förordet till den lilla skriften En liten bok om konsten att dö. Boken är en sammanställning av de anteckningar Nilsson skrev under sina sista veckor i livet och de ger en inblick i slutskedet som kanske inte är så väl sammanfattat som Muffins, men ändå ger en bild av vägen mot slutet som är både fin och sorglig, med glimt i ögat och med tankar på både världsalltet och det verkligt nära.
Anteckningarna är av naturen korta. Från en mening till ett par stycken, aldrig mer och ofta knappast mer än fragment.
Nätterna var fyllda av molande smärta. Och tankar som hela tiden vände sig mot tumören och framtiden. Jag började ta större dos sömntabletter. Sov gott hela natten. Låg gärna och dåsade första timmen efter kaffe. Men det gör ju inget.
En liten bok om konsten att dö är intim på ett sätt som situationen kanske kräver. Från början var den en avskedsskrift i 146 exemplar till dem som samlats på hans minnesstund. För dem som kände honom nära, som var med under tiden, måste boken rymma så otroligt mycket mer av tonfall, blinkningar och hågkomster om en process med djupa dalar men trots allt en och annan topp. Även jag som förhållandevis oberoende läsare känner med författaren i de vågor som sköljer fram. Rädsla, acceptans, konkretion, praktik. Jag tänker mig Adjö, herr Muffin som en liten bok om konsten att dö och jag rekommenderar den varmt, men jag tror att även boken betitlad En liten bok om konsten att dö kan vara en frände att luta sig mot i svåra tider, insiktsfull ibland, mundan ibland, inte allmängiltig som i att Nilsson skulle ha skrivit var persons elegi, men att den öppnar upp till en dialog som jag tror många behöver, oavsett om man har årtionden kvar att leva eller om man räknar återstoden i tiotalet veckor.
Tack för att även vi andra fick chansen att dela det här med er.