Serie: The Sandman
Originaltitel: The Doll’s House
Manusörfattare: Neil Gaiman
Tecknare: Mike Dringenberg, Malcom Jones III, Chris Bachalo, Michael Zulli och Steve Parkhouse
Utgivningsår: 1989-1990
Tryckår: 1995
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 227
Förlag: DC Comics
ISBN: 0-930289-59-5
The Doll’s House är andra delen i serien om The Sandman. Den första är Preludes & Nocturnes och The Doll’s House tar vid ungefär där den tidigare slutade.
Fyra av Morpheus (Dream) drömmar har rymt från drömvärlden under Morpheus frånvaro, och Morpheus måste hitta dem och på ett eller annat sätt göra något åt dem. Samtidigt har han ett annat problem – en malström av drömmar som kan förstöra större delen av mänsklighetens psyke.
Samtidigt dyker en flicka vid namn Rose Walker upp. Hon och hennes mamma Miranda har åkt över atlanten för att hälsa på någon som heter Unity Kinkaid och efter det mötet startar Rose sin jakt på sin försvunna lillebror.
Handlingen är egentligen mycket att orda om. Den tar som sagt vid där Preludes & Nocturnes slutar, och det är en typisk serietidningshandling, även om det görs bättre än i många andra serietidningar.
Stämningen är även The Doll’s House stora plus. Man känner för karaktärerna och man får verkligen den drömlika känslan som en serie om The Lord of Dreams rimligen borde ge. Att den är ritad som om det vore Fantomen gör ingenting, konstigt nog. I vanliga fall hade jag stört mig oerhört på det (Jag gillar i vanliga fall inte den stenhårda serietidningsstilen) men här tycker jag att det funderar långt över förväntan.
Har man läst första delen är det dumt att sluta nu. Även om jag inte tycker att The Doll’s House är lika bra som Preludes & Nocturnes så är den fortfarande riktigt bra. Där första delen var medryckande till den grad att den var svår att släppa, så är andra delen ett mer makligt tempo och man kan läsa lite när man känner för det.
Läs vidare med andra ord.