Skrivarkurs avslutad, skrivandet fortsätter

I fredags, den 15/8, hade jag den andra och sista träffen på kursen Att skriva historiska romaner (som jag skrivit om här och här). Även om det var en lång dag så var den givande och trevlig.

Jag skriver på en roman om ingenjör Andrées ballongfärd till nordpolen som den borde ha varit. Lite av tanken är att gå en match på bortaplan mot Gabriel Garcia Marquez, den magiska realismens mästare. Jag räknar inte med att vinna, men jag kommer banne mig försöka. Vad kursen gav mig i fråga av framtida författande så var det inte så mycket generella saker, men väl en hel del om hur jag ska fortsätta det här projektet.

För att testa min förmåga valde jag rätt tidigt att inte låta särskilt många läsa det jag skriver. Jag ville ta reda på vad jag var kapabel till på egen hand och sen låta min text bli kommenterad av någon sakkunnig. Strategin var framgångsrik för den visade att jag kan det jag vill åstadkomma och gav en smärre egoboost vilket jag kan behöva, tror jag. Jag tenderar att vara väldigt självkritisk annars.

Min insats i övrigt var väl sådär. Jag hade hoppats på att skriva nästan dubbelt så mycket vilket helt enkelt inte blev av. Jag kan skylla på att jag hade mycket annat att göra under tiden och lämnade in min text en vecka tidigare än nödvändigt, men det är bara fegt att skylla på det.

Jag är väldigt nöjd med kommentarerna jag fick, även om jag kanske hade önskat mer detaljrika kommentarer (men min text kanske är perfekt? Nej…) på saker jag själv funderat en del kring. Jag blir dock varm och sporrad av kommentarer som ”[d]et gäller att du har en bra historia att duka upp. Och den har vi inte sett ännu. Jag hoppas bara att den är så bra som upptakten lovar”, ”[d]u skriver bra, du har hittat en utmärkt ton som du håller såhär långt” och ”[d]ialogen är skickligt konstruerad”. Att jag fick rekommendation kring användandet av fotnoter, vilket jag funderat mycket kring, var också jättebra. Många av mina frågeställningar presenterade jag på skriveri.yasylum.se, ett forum jag startade i samband med kursen och som hjälpte mig mycket.

Kommer jag skriva klart? Jag hoppas det. Inte just nu, det måste få vila en stund eftersom jag ändå arbetade rätt intensivt med den när jag skrev och jag har två andra skrivprojekt som jag skulle vilja städa undan. Dels ett introduktionsäventyr till Snigels rollspel Magneter och Mirakel, dels novellsamlingen Budgivning som jag skrev i julas som behöver en upputsning om jag vill sprida den till allmänheten (om någon vill läsa och kommentera mottages den hjälpen tacksamt). Att ordna de två projekten handlar inte om särskilt många timmars arbete, egentligen, men det måste göras.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

6 Comments

  1. Yay! Skoj. Jag tror liknande kurser är bra, om inte annat för att man tvingas skriva saker, så för att någon annan som man inte känner men som har hyfsad koll kan kommentera. Dock kanske man inte ska lägga för mycket vikt vid ”sakkunnig”. Jag är inte helt övertygad om att en författare är bättre på att kommentera romaner än någon som läser mycket romaner, till exempel. Då känns det nästan viktigare att personen inet är insatt och kommer utifrån, så att säga.

    Det där med att skriva själv är mycket intressant, för jag är ju extremt dålig på det. Alltså, jag menar inte nödvändigtvis att det jag skriver själv blir dåligt, men jag känner mig väldigt beroende av andra för att bolla idéer och sådant. Det kanske vore nyttigt för mig att göra som du någonn gång och skriva någonting helt själv.

  2. Tja, sakkunnig i det här fallet var litteraturvetaren Magnus Eriksson (som bland annat recenserar för Svenska Dagbladet), och jag tror förstås du har rätt, författare är inte nödvändigtvis bra på att ge kritik bara för att de kan skriva. En sak Magnus poängterade som jag tror han har rätt i är att visst kan skrivarkurser vara bra, men man ska inte gå för många så att man ”fastnar i kursandet”.

    Jag tycker att det kan vara värt för dig att försöka om du hittar någon som du kan få kritik av senare. Jag säger inte att det är dåligt att ta kritik från vänner och bekanta, tvärtom är det guld värt, men att känna till sin egen förmåga tror jag är bra.

  3. Jag tycker definitivt att du ska fortsätta skriva och satsa på att få klart den här romanen/novellen. Att faktiskt ha producerat en färdig text ger en otrolig boost för självförtroendet och är en förutsättning för fortsatt skrivande. Jag läser och kommenterar gärna, men jag tror att det är vettigare att efterfråga kommentarer på en mer eller mindre färdig text än på varje kapitel/episod/stycke.

    Det som jag har hört om intriger, bipersoner och relationer tycker jag låter häftigt och tilltalande.

  4. Ja, jag tror också att kommentarer på hela texten när den väl är färdig är bättre och jag ska som sagt satsa på att skriva klart den eftersom både jag, du och andra tycker att den har potential.

  5. En till fundering: Spelar det någon roll vad andra tänkre egentligen? Även om du har som mål att leva på att skriva böcker (jag vet inte vad du har för mål, men det spelar mindre roll) tror jag att du i första hand måste skriva saker. Visst måste man ta till sig kommentarer och så vidare för att på något sätt anpassa det man själv gillar till vad andra gillar, men är det egentligen nödvändigt att andra ska tycka om det du gör på den här nivån?

    Ännu intressantare blir det väl om man inte skriver för att bli publicerad utan för att det är kul. Hur viktig del är egoboosten? Skulle du kunna tänka dig att skriva bara för att det är kul?

  6. Jag är inte riktigt säker på att jag är med på vad du menar. Ska man leva på författandet så måste man skriva saker som ett förlag tror att folk köper (de behöver inte nödvändigtvis gilla det, men de ska vilja köpa mer efteråt också). Enklast är att skriva något bra eller något kontroversiellt. Skriver man inte i en hyfsat hög takt så lär man inte kunna leva på det, men å andra sidan tror jag att det är bra för självförtroendet att folk gillar det man gör på alla nivåer. Om det så bara är en annan som ska läsa.

    Även om jag bara skriver för att det är roligt (vilket jag än så länge gör) så vill åtminstone jag känna att det jag gör är något man blir nöjd med – oavsett om det är en deckare eller något introvert och egensinnigt. I många fall är det klart att man kan bli nöjd helt utan kritik eller att någon annan läst, men jag skulle inte kunna bli nöjd utan att få bort de småfel jag gör och de kan jag knappast hitta själv.

Kommentera