Kärlek i kolerans tid

Originaltitel: El amor en los tiempos del cólera
Författare: Gabriel García Márquez
Översättare: Peter Landelius
Utgivningsår: 1985
Tryckår: 1986
Originalspråk: Spanska
Sidantal: 364
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-15293-8

Min odyssé genom den magiska realismens faders författarskap fortsätter med Kärlek i kolerans tid, en till synes oändlig kärlekshistoria vars hela omfattning ryms på romanens 364 sidor. Ämnet är uttömt, inga fler kärlekshistorier behövs.

Florentino Ariza har varit förälskad i Fermina Daza sedan de båda var mycket unga. Trots komplikationer med Ferminas far och sin närmaste omgivning börjar de unga tu att brevväxla. Florentino äger kärlekspoetens skrivförmåga och bygger i Fermina Daza upp en kärlek som blir omöjlig att motsvara ens för brevförfattaren själv. När de till slut träffas nobbar Fermina Florentino och gifter sig till slut med den framstående doktorn Juvenal Urbino som gör henne lycklig i många år, trots kärlekens många duster. Florentino å sin sida använder åren till att planera och förbereda sig på dagen då doktorn dör så att han återigen kan uppvakta Fermina.

Kärlekshistorier är inte av nödvändighet intressanta, men när det som här görs lite annorlunda, i ett tidslöst perspektiv, blir resultatet desto bättre. Gabriel García Márqeuz är en fantastisk berättare och han klarar av att visa upp de tre huvudpersonerna, förklara dem och göra så att ingen av dem inte drabbas av kärlekens kolera. Han klarar av att bygga upp en bakgrundshistoria som leder fram till den punkten där allt ändras och historien tar en ny vändning. Och Gabriel García Márquez är en ständig källa till fantastiska anekdoter.

I mina tidigare recensioner av Gabriel García Márquez har jag inte gett översättarna den uppskattning de förtjänar. Författaren själv har ett fantastiskt språk – får man anta – och med bilder och en blandning av jordnära och fantastiska idéer visualiserar han förmodligen precis det han har tänkt. För översättarnas del så är det nog snårigt att lyckas översätta det så att det bibehåller det som karaktäriserar författaren. Det tycker jag att Peter Landelius lyckas med på ett enastående sätt.

Kärlek i kolerans tid är den mest fantastiska kärlekshistoria som berättats och kanske den enda som behövs. Jag blir lyrisk av att tänka på den, speciellt i kombination med författarens gudabenådade berättande. Det finns ingen like.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

5 Comments

  1. Vari består det magisk-realistiska?

    Själv känner jag mig mer sugen på att ta mig an Patriarkens höst när jag ska läsa mer Marquez, men vi får väl se hur det blir. Jag har en del annat som ska läsas först.

    1. Den består i att han på ett fantastiskt sätt får det normala att bli magiskt och det märkliga normalt. Jag ska se om jag kan hitta något exempel.

      Hon brydde sig inte om ormhandlarnas lockrop, som erbjöd henne ett elixir för evig kärlek, eller bönerna från tiggarna som låg utslängda i rännstenen med sina stinkande sår, eller den falske indianen, som försökte sälja en tam kajman till henne.

      eller

      Hon [en annan hon] var alldeles främmande för gatumusikens uppståndelse, skurarna av risgryn, strömmarna av anilin som man kastade på passagerarna under spårvagnens färd, medan mulåsnorna var alldeles vita av stärkelse och bar blommiga hattar under dessa tre vilda dygn.

      Inte de bästa exemplen men några som jag hittar genom att slå upp boken på slumpvist valda ställen.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!