Sigrid Nunez
210 s. Riverhead Books 2020 (2020)
Om jag när jag skrev ”Om generösa lyssnarskap i litteraturen” (2022-07-02) hade läst amerikanska Sigrid Nunez (f. 1951) roman What are you going through hade den haft en given plats bredvid Rachel Cusk och Lina Wolff, för här görs lyssnandet, observerandet till den bärande delen av huvudpersonens psykologiska process.
Berättaren är en kvinna som besöker sin svårt cancersjuka vän i en annan stad, hon går på föreläsning och bor på AirBnB hos en gammal bibliotekarie där hon läser vad som verkar vara en ganska dassig kriminalroman. Att föreläsningen hon går på handlar om att det är kört för mänskligheten berör henne inte nämnvärt, inte heller att det är hennes ex som håller den. Romanen hon läser är blodig och misogyn och hennes döende vän blir är alltjämt döende. Distansen är kanske inte självvald men tycks i det närmaste oundviklig och som ett intellektuellt skydd graviterar hennes tankar med jämna mellanrum mot mer essäartade passager.
Men, och det här är rätt viktigt, det går inte att ställa ”What are you going through?” (”Vad går du igenom?”) utan att något händer. Vännen, som inte varit särskilt nära berättaren på många år, behåller berättarens fokus genom sitt öde, på så sätt luckras skydden upp och någonting händer. Nunez använder berättarens passivitet som en motvikt när anekdoter och avsnitt staplas på balansbrädan och till slut tippar den över. Och vad som rullar fram är en social och emotionell förvandling som skrivs smärtfullt fram.
Det är en otroligt välskriven roman som trots sina tunga, tunga ämnen lyckas vara rolig, egensinnig och omöjlig att värja sig mot. What are you going through har sitt tilltal och Nunez gör det hela mycket bra, så bra att romanen kvalar in bland de absolut bästa böckerna jag läst i år. Storslagen i sin enkelhet.