Robin Wall Kimmerer
110 s. Allen Lane 2024 (2024)

Bärhäggmispeln[1. Icke att förväxla med häggmispeln (amelanchier spicata). En plantskola jag läste hos beskrev den som en av de mest älskade buskarna med välsmakande bär. SLU, å andra sidan, betraktar den som invasiv och Wikipedia beskriver att bären ”inte är att betrakta som smakliga”. Det är inte alltid svart eller vitt.] (Amelanchier alnifolia) härstammar från Nordamerika, men växer även i södra och mellersta Sverige. Bären är rödsvarta och näringsrika, vilket inte bara människor utan även mycket djurliv tar till vara på. I The Serviceberry (vilket är ett av växtens många namn) utgår botanisten och författaren Robin Wall Kimmerer (f. 1953) från bärhäggmispeln när hon beskriver ett samhälle som inte bygger på tillgång och efterfrågan utan gåvor och överflöd. Boken är, i dessa tider, en lisa för själen.
     Kimmerer tillhör ursprungsbefolkningen Potawatomi och har ägnat mycket av sin tid åt att utforska hur en mer naturnära syn på världen omkring oss kan bidra till en hållbarare värld. Här beskriver hon en gåvoekonomi (”gift economy”) vars valuta inte är pengar utan tacksamhet och givmildhet. Ett talande exempel hon tar är att man kan förvara föda i sin grannes mage, det vill säga, i stället för att hamstra maten som blir över efter en lyckosam jakt ger man bort dem till dem som inte haft samma tur. Man bygger ett band som, när situationen är omvänd, kanske kommer göra att någon vill förvara sitt överflöd i ens egen mage. Det är så väldigt rimligt att vi människor är som bäst när vi tänker på varandra, vilket också är väldigt långt ifrån den toxiska individualitet vi lever i nu.
     Bärhäggmispeln ger mer bär än vad en person kan ta hand om. Fåglar och djur äter dem också, sprider på så sätt fröna för växten, ger den en chans att sprida sig. Det är ett samarbete, en lös symbios, som bygger på att ingen tar mer än vad hen behöver och att man ger det man kan. Varför ska det vara så svårt att praktisera? (Ja, jag tittar på er miljardärer.)

Det finns ingen gängse formulering, men Kimmerer formulerar ”Hedervärd skörd” (”Honorable Harvest”) på följande vis:

Know the ways of the ones who take care of you, so that you can take care of them.

Introduce yourself. Be accountable as the one who comes asking for a life.

Ask permission before taking. Abide by the answer.

Never take the first one. Never take the last.

Take only what you need.

Take only that which is given.

Never take more than half. Leave some for others.

Harvest in a way that minimizes harm.

Use it respectfully. Never waste what you have taken.

Share.

Give thanks for what you have been given.

Give a gift in reciprocity for what you have taken.

Sustain the ones who sustain you and the Earth will last forever.

Det är inte olikt Allemansrätten som dock är nedskriven och just nu under attack. Kanske blir det lättare om man snarare än skriver ner och lagbinder inställningen internaliserar den på ett sätt som gör att man uppmärksammar gåvorna man ges och delar med sig av det man kan. Och inte sällan är det ju i praktiken så här det funkar, åtminstone i mindre sammanslutningar, bland grannar, i familjer, i små samhällen. Du ber om hjälp, du ger hjälp, du erbjuder hjälp, du hjälper. Utan att förvänta dig något i utbyte, men utan tvekan på ett sätt som stärker gåvoekonomin genom att skapa tillit och smörja med vänlighet.
     The Serviceberry är en kort men fin bok om att det i det lilla finns andra sätt att vara på, och när världspolitiken och läget bortom vår påverkansförmåga tycks mörkt är det nog bra att börja i det lilla, på hemmaplan, där du har en kraft att ta vara på, påverka med och inspirera genom.