Den här artikeln är med i boken Om drömmar och rastlöshet. Utvalda texter 2009-2021. Hela innehållsförteckningen, samt var du skaffar den, finns om du följer länken.
Herrarnas fotbolls-VM, 2014 års upplaga i Brasilien, har pågått en knapp vecka och turneringen som av många klassas som världens största idrottsfest har hittills bjudit på mycket underhållning. Dyrköpt underhållning, då de gigantiska arenorna kostat många miljarder som hade kunnat komma till stor nytta i välfärden och utbyggnaden av infrastrukturen i landet. Trots att Brasilien kanske är det mest fotbollstokiga nationen i världen har upptakten kantats av strejker och protester.
På bilden syns nybyggda Arena da Amazonia i Manaus. Manaus har runt två miljoner invånare och ligger i hjärtat av Amazonas. Vill man hälsa på är det flyg eller båt som gäller, för några bilvägar finns inte dit. Två miljarder svenska kronor kostade arenan där fyra matcher ska spelas och med byggnationen utlovades bland annat utbyggnad av infrastruktur. Istället drog arenan över budget med 25 % och de samhälleliga projekten ströks. Arena da Amazonia är i mångt och mycket symbolen för dåliga prioriteringar och orimliga byggnadsprojekt inför det här mästerskapet.
Som idrottsintresserad och någorlunda politiskt medveten (det finns alltid utrymme för förbättring på det området, förstås) har många av de senaste årens stora sporthändelser, precis som många framtida mästerskap kommer göra, bjudit på en fadd bismak. Smaka på den här listan:
- Peking, Kina, sommar-OS 2008
- Moskva, Ryssland, VM i friidrott 2013
- Sotji, Ryssland, vinter-OS 2014
- Minsk, Vitryssland, herrarnas ishockey-VM 2014
- Brasilien, herrarnas fotbolls-VM 2014
- Beijing, Kina, VM i friidrott 2015
- Moskva och Sankt Petersburg, Ryssland, herrarnas ishockey-VM 2016
- Rio de Janeiro, sommar-OS 2016
- Ryssland, herrarnas fotbolls-VM 2018
- Qatar, herrarnas fotbolls-VM 2022
Kina ignorerar till stor del mänskliga rättigheter, Ryssland likaså. Vitryssland är i alla avseenden en diktatur, Qatar verkar ha mutat sig till mästerskapet och Brasilien liksom såväl Ryssland som Qatar sätter de monumentala byggnationerna framför både rimliga arbetsvillkor för de som bygger och folkets väl.
Visserligen är det lång tid från det att arrangörerna väljs tills dess att det ska gå av stapeln, men få av de ovan listade orternas tveksamheter kan komma som någon överraskning.
Många hävdar att idrotten måste vara fri från politiken, men att använda det som alibi för att välja länder som sätter folk och väl i andra hand är inte att göra idrotten opolitisk. Tvärtom legitimerar det en inhuman politik och sätter den i idrottens finrum. Varsågod att förtrycka qtbh-personer, president Putin.
Vad göra då? Att som publik bojkotta arrangemangen tror jag inte fungerar av många anledningar: konsumentmakt är ett mycket svagt påtryckningsmedel och idrotten är en alldeles för stor rörelse. Det senare gör den inte till en frizon, men det finns hopp om att förändra den snarare än att göra det till en skyddad verkstad för bara de närmast sörjande. När skadan väl är skedd och arrangemanget hamnat på en plats där det förmodligen inte borde hamnat är det helt rätt med protester, strejker, manifestationer och uppmärksammanden för att stjäla strålkastarljus från idrotten. Även om man älskar idrott bör man tänka efter och tvingas känna bismaken av priset på arrangemanget.
I det här finns det framförallt en grupp aktörer som har större ansvar än någon annan: de internationella idrottsförbunden. FIFA, IOK, IAAF, IIHF måste börja ta ansvar för sina val och inte basera dem enbart på ekonomi. Tvinga fram kollektivavtal och reglering av arbetsmiljö för de arbetande och avtala om att de mänskliga rättigheterna ska följas. Använd makten för ett humanare samhälle och se till att det finns möjlighet att ta ifrån en arrangör arrangörskapet om detta bryts.
Till det sker får vi försöka att komma ihåg att mellan alla oförglömliga idrottsögonblick finns sprickor och elände som arrangörerna gör sitt mesta för att dölja.
Lotten Collin på Sveriges Radio berättade om ett uttryck som finns i Brasilien: ”Para inglês ver”. Ordagrant översatt: för att engelsmannen ska se; bildligt: ett spel för gallerierna.
Foto: Governo do Brasil (CC BY 3.0 br)