Jag har ett diffust minne från när jag var liten. Jag måste ha gått i sjätte klass eftersom minnet involverar en broderad älg vilken senare skulle bli en julklapp, och dess tillkomst måste ägt rum i december 1998. På den tiden kom jag i julstämning av minsta beröring. Jag var som en frustrerad tonåring, och kunde lyssna på julmusik från första advent, konstant, fram till granen slängdes ut runt tjugondag knut. Absolute Christmas, den bra skivan av de två, var det som snurrade och jag kunde aldrig ana att jag måste utsatt min ömma moders tålamod för svåra prövningar – jag låg ju trots allt på mitt kolafärgade överkast och broderade en korsstygnsälg. Oförargligt.
Idag är min julstämning non-existent. Det enda julpyntet jag hade drack jag upp igår innan jag gick och spelade biljard med några vänner. Den smakade betydligt sämre än vanlig öl.
God jul och glöm inte bort Neil Gaimans fantastiska julsaga: Nicholas Was…