Precis som när jag läste bibeln tänkte jag låta bli att recensera Koranen som vilken bok som helst eftersom det inte är vilken bok som helst. Den är hur som helst läst och här kommer mina funderingar:

Först och främst tänkte jag hylla den versionen jag läste, Forumbibliotekets från 1976 (ISBN: 91-37-03853-2). Det som gör den bra är framförallt att den har rätt utförliga kommentarer som förklarar namn, företeelser och bakgrunder man borde känna till för att till fullo förstå texten. Hade jag inte haft dem hade jag nog inte fått ut samma sak eller kunnat göra rättvisa jämförelser med bibeln.

När jag började läsa fann jag Koranen mer lättläst än bibeln och i många fall även vettigare som rättesnöre. Många av de saker jag trodde var kontroversiella (som är det i exempelvis katolicismen) avhandlas på ett humant sätt – skilsmässor får förekomma om det finns grund till det, ingen ska ljuga om grunderna och så vidare. Problemen kommer senare. Ju längre jag läser, desto tråkigare och sämre blir texten och desto mindre tolerant blir filosofin. Mitt favoritstycke är exempelvis detta:

Säg också de troende att de vänder bort sina ögon och tar sig i akt för att kyskt visa sin kropp. Det anstår er bättre, och Alla är väl bekant med vad ni gör. Säg också de rättrogna kvinnorna att de slår ner sina ögon och aktar sig för okyskhet och att de inte blottar sina behag utöver vad som nödvändigtvis måste vara synligt samt att de med slöjan alltid döljer sina bröst. De får visa sina härligheter endast för sina män och sina fäder och sina mäns fäder och för sina söner och för männens söner, för sina bröder och brorsöner och systrar och de nämnda männens hustrur, för sina slavar och för tjänare som ej känner behov samt för barn som inte berörs av nakenheten. Ej heller får de slå ihop sina fötter på sådant sätt att man varseblir de prydnader som de bör dölja.

Jag tycker att det är fantastiskt roligt och det fantastiska med citatet som exempel är att även om det är misogynt, förlegat och intolerant så är det ingenting jämfört med de dumheter som står i gamla testamentet i bibeln. Koranen känns på många sätt mer sympatisk, trots alla upprop till krig mot de otrogna.

Men det viktigaste kanske är att få en bild av vad som står i Koranen, vad som är islam och vad som är påhittat av islams motståndare och extremister (vilket torde vara en del). På samma sätt som jag har förståelse för religiösa kristna så kan jag ha det för religiösa muslimer. Det finns rätt mycket levnadsfilosofi som skulle kunna funka, men som alltid kommer extremister och bokstavstrogna och använder texten annat än symboliskt.