Om att ha läst

I kommentarerna till 19 frågor om läsning diskuterade (läs: nämnde) jag frågan om varför jag läser. Jag tycker att frågan tarvar ett längre svar med en utveckling av resonemanget om att man har läst kan vara en drivkraft att läsa.

Först och främst har jag många motiv med min läsning. Utan inbördes viktighetsordning läser jag för att bli underhållen, för att få idéer och se andras idéer och för att bli bättre på språk. Alla dessa motiv är tämligen självförklarande och kräver därför ingen utförligare genomgång för att jag tror att de är de absolut vanligaste anledningarna till att man läser.

Att ha läst, att vara beläst, är en mer märklig drivkraft skulle jag tro. Och i min läsning numer är alla de andra anledningarna underordnade drivkraften att bli beläst. De andra är förstås inte oviktiga, men jag lägger i princip aldrig ifrån mig en bok oavsett hur tråkig den är av den enkla anledningen att jag plockade upp den från första början för att jag ville ha den läst. Är det inte slöseri med tid att läsa en bok som jag tycker är dålig? Nej! är mitt bestämda svar. Jag har läst mycket tråkigt där bibeln förmodligen tar priset. Någon tråkigare bok har jag svårt att tänka mig, men jag såg ett värde i att ha läst den. Allmänbildning, helt enkelt. Likadant med Koranen.

Jag försöker att alltid törsta efter bildning. Det kan låta elitistiskt och pretentiöst och ja, om det är vad ni associerar min inställning till så må det väl vara hänt. Jag ser en poäng i att vara bildad, att kunna så mycket som möjligt och att vinna när vi spelar Trivial Pursuit. Det är förmodligen därför jag har en liknande inställning till mina studier – jag vill lära mig så mycket det går. Vad har det med litteratur att göra? Framförallt tror jag att det finns mycket vishet i litteraturen och att man kan lära sig av den lika bra som man kan lära sig av verkligheten.

Detta är anledningen till att jag i så pass stor grad vill läsa klassiker, nobelpristagare och litteratur som är eller har varit aktuella i debatten. Det finns nog något i dem och om inte annat kan jag själv bilda mig en uppfattning om det som diskuteras.

Jag är inte säker på om min inställning är bra egentligen. Det kan vara så att det blir för tungt och att läsningen till slut blir tråkig. Att alltid ha kravet att tillskansa sig bildning kan bli en piska snarare än en morot, men än så länge fungerar den och passar mig utmärkt. Jag är dock tveksam till om den passar alla men nu har jag åtminstone motiverat mitt resonemang något.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

6 Comments

  1. Jag håller med dig om det mesta här, men personligen tycker jag inte att det du tar upp som problem är det allvarligaste eller det jobbigaste. Istället tycker jag glömska är det jobbigaste med att läsa för att lära sig. Hur mycket minns du av Bibeln om tio år? Hur mycket av Koranen om treittio? På många sätt är bildning förgängligt, liksom allt annat, och att då läsa med det som huvudmål kan bli jobbigt. Jag menar ju inte att du gör det, jag spekulerar bara lite i allmänhet. Därför sätter jag ett rätt högt värde på tillfällig njutning av att läsa, även om jag försöker kombinerade med mer pretentiösa ambitioner närhelst det går.

  2. Det är sant att minnet kan vara förgängligt, men det behöver inte handla om så lång tid som tio eller trettio år. I vissa fall kan jag knappt komma ihåg detaljer av vad som hänt i en bok direkt efter att jag lagt ifrån mig den. Det är inte riktigt det som är poängen. Det är snarare så att det handlar om bildning om språkliga, tematiska, idémässiga och (om det finns) tendensiösa element i en bok och det har jag betydligt lättare att komma ihåg.

    Nå, och som jag skrev, andra motiv är ju inte oviktiga bara nedprioriterade (framförallt när det gäller vilka böcker jag läser) ett litet steg. :)

  3. Jag vet inte om entusiasmen kommer med åldern eller om det har med inställning att göra. Vill du det tillräckligt mycket kommer entusiasmen automatiskt.

Kommentera