Vita lögner, röda hjärtan
Nora Dåsnes, i översättning av Johanna Lindbäck
256 s. Alfabeta 2021
I original på norska Ti kniver i hjertet (2020)
Låt skogen leva
Nora Dåsnes, i översättning av Johanna Lindbäck
233 s. Alfabeta 2023
I original på norska La skogen leve (2022)
Givet hur mitt läsmönster ser ut i vanliga fall känns det inte givet att jag varken ska läsa eller skriva om böcker riktade till mellanstadietjejer (främst), men av någon anledning började jag läsa den norska författaren och illustratören Nora Dåsnes (f. 1995) böcker Vita lögner, röda hjärtan och Låt skogen leva. Och jag blev totalt golvad.
Båda böckerna handlar om vännerna Tuva, Bao och Linnéa som känt varandra sedan ettan och precis börjat sjätte klass. Vita lögner, röda hjärtan utgörs av Tuvas dagbok. Helt plötsligt, från ingenstans, verkar det som går folk och blir kära och det värsta av allt: Linnéa vill hellre titta på när hennes kille spelar fotboll än leka krig i skogen. Bao å andra sidan tycker sådant är töntigt. Tuva då? Mja, hon vet inte säkert. Ett av hennes mål i sexan är att bli kär (kanske), men i vem? Snart delas deras gäng och halva klassen upp: de som blir kära och de som inte blir det. Tuva vet inte var hon hör hemma, och när en ny tjej, Mariam, börjar i klassen händer något i Tuva som hon har svårt att sätta fingret på.
Vita lögner, röda hjärtan är en lekfull och hjärtevärmande berättelse som, upplever jag (36-årig man …) tar pulsen på exakt hur det kan vara att vara tolv år och det finns repliker, bilder och ställen som är så fantastiskt roliga och knasiga att jag fullkomligt smälter.1 Barnperspektivet är totalt och samtidigt är Tuva varsamt omgiven av vuxna, framförallt sin ensamstående pappa. Deras relation pågår i bakgrunden men som framställs på ett sådant sätt att även vi föräldrar bjuds en väg in i berättelsen.
I Låt skogen leva får Bao stå i centrum. När skolan vill skövla skogen där de lekte till förmån för parkeringsplatser får Bao nog. Liksom många barn är hon oroad för och engagerad i klimatfrågan och besvikelsen över skolans agerande får henne att ta till handling. Tillsammans med de andra barnen ockuperar de skogen och gör vad de kan för att få rektorn att ompröva beslutet.
Låt skogen leva är ett litet tvärsnitt av en stor fråga och skogsdungen blir symbolen eller konkretiseringen av det hela. Boken visar komplexiteten i klimatengagemanget, att stångas mot beslutsordningar och juridik och obekvämlighet och allt det som gör kampen svårare för dem som vill något annat. Liksom i Vita lögner, röda hjärtan ligger Dåsnes sympati helt hos barnen och hon skriver fram deras pespektiv varsamt. Låt skogen leva har en mer traditionell serieform som inte riktigt har samma överraskningseffekt som första boken, men jag tycker inte att det gör något. Poängen med dem är olika, helt enkelt.
Både Vita lögner, röda hjärtan och Låt skogen leva är inget mindre än fantastiska, läsvärda både för vuxna och, skulle jag tro, för dem jämnåriga med barnen i böckerna och jag både räknar med och ser fram emot att läsa en tredje bok där Linnéa får stå i centrum.