Läsåret 2023

Det börjar bli dags att sammanfatta läsåret 2023 (med reservation för att jag kan ha räknat eller bokfört fel) och jag hann med 134 böcker:

  • Två tredjedelar av dem lästes med ögonen, en tredjedel lästes med öronen.
  • Jag har en svag övervikt av böcker skrivna av enbart manliga författare, 50 % mot 45 % (övriga är antologier eller skrivna av flera författare med olika kön).
  • I fråga om transerfarenhet finns en lucka som jag ska sträva efter att fylla till nästa år, även om transmän är män och transkvinnor är kvinnor i min sammanställning.
  • Jag har läst böcker från (varav några författare har dubbla nationaliteter):
    • Argentina
    • Australien
    • Chile
    • Colombia
    • Cypern
    • Danmark
    • Estland
    • Finland
    • Frankrike
    • Indien
    • Irland
    • Island
    • Italien
    • Japan
    • Kanada
    • Norge
    • Pakistan
    • Ryssland
    • Schweiz
    • Senegal
    • Slovakien
    • Spanien
    • Storbritannien
    • Sverige
    • Tyskland
    • Ungern
    • Uruguay
    • USA
    • Venezuela
    • Vietnam
    • Zambia
    • Zimbabwe
    • Österrike
    • (Dessutom Portugal eller Brasilien, har inte lyckats bekräfta vilket.)
  • En hyfsad geografisk spridning som helt klart kan bli bättre.
  • Jag läste (om jag nu lyckats räkna rätt):
    • 14 diktböcker
    • 65 skönlitterära eller självbiografiska böcker
    • 27 seriealbum
    • 24 fack- eller essäböcker
    • 2 rollspel
  • Jag har försökt varva gammalt och nytt och kan konstatera att det blev 11 som kan räknas som klassiker, i övrigt var det mesta nyare än 1990 med en övervikt av böcker utgivna 2020 eller senare.

Det var förvånansvärt få böcker som ordentligt blåste mig av stolen (utöver Hundra år av ensamhet som jag läste om för åttonde gången). Det brukar alltid vara några som placerar sig lite extra nära hjärtat (och då tänkte jag inte räkna min egen roman, Låt barnen dansa eftersom den naturligtvis är årets litterära upplevelse för mig (nå, näst efter författarsamtalet jag höll med Lina Wolff)). Men det absolut mesta av det jag läst har jag tyckt varit bra och bland dessa kommer här 10 favoriter utan inbördes ordning med länkar till längre recensioner av dem:

Henrik Johansson — Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött (2022)

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött är ett originellt diktverk om arbetslivets absurditeter. I en rad dialoger med allt från kollegor till arbetsförmedlingen och framtiden visar Henrik Johansson att arbetardiktningen lever starkt än.

Jason Mott — Hell of a book (2021)

Hell of a Book är en bok som på ett effektfullt sätt utforskar det arv och den nutid som den amerikanska befolkningen lever i oavsett hudfärg, vissa mer förfördelade än andra. Jason Motts rappa prosa lyfter fram både det roliga och det förskräckliga på ett mycket effektfullt vis.

Helen Macdonald — H is for hawk (2014)

H is for Hawk är avgjort bland det finaste jag läst i kategorin självbiografier om sorg och när jag läst klart känner jag mig tröstad trots att jag inte vet för vad. Helen Macdonalds berättelse om hur hon försöker tämja en duvhök men snarare förvildar sig själv är, om jag var tvungen att välja en bok, den bästa jag läst i år.

Florian Illies — Kärlek i hatets tid (2021)

Florian Illies drastiska humor och tvära vändningar gör Kärlek i hatets tid om åren 1929 till 1939 inte bara till en bildande och intresseväckande bok utan även till en litterär sensation. Jag kliver in i hans historiska skildring och har väldigt svårt att kliva ur.

Stine Pilgaard — Meter i sekunden (2020)

Meter i sekunden är min typ av feelgood. Stine Pilgaards roman är ingen vuxenmanual, men det är en spegel som inte hånar mig för att min hjärna inte alls begriper hur det är tänkt att man ska hålla på och vuxna sig hela dagarna.

Samantha Harvey — Orbital (2023)

Samantha Harveys Orbital är en kort, annorlunda, stillsam och svindlande roman om livet skriven på ett sätt som kanske, bara kanske, närmar sig åsynen av jorden från rymden.

Ram V. & Filipe Andrade — The Many Deaths of Laila Starr (2021)

Är du som jag det minsta svag för låt-oss-kalla-det ”ny-mytologi” kan jag nästan lova att The Many Deaths of Laila Starr inte kommer göra dig besviken. Ram V.s och Filipe Andrades färgsprakande och fantasieggande bilder ger figurerna liv och skapar ett utrymme där nutid och mytologi vävs samman sömlöst.

Nora Dåsnes — Vita lögner, röda hjärtan (2020)

Nora Dåsnes Vita lögner, röda hjärtan är en lekfull och hjärtevärmande seriebok för tolvåringar som, upplever jag (36-årig man …) tar pulsen på exakt hur det kan vara att vara på väg att bli tonåring och det finns repliker, bilder och ställen som är så fantastiskt roliga och knasiga att jag fullkomligt smälter. Barnperspektivet är totalt.

Stefan Zweig — Världen av i går (1942)

Under sin livstid hann Stefan Zweig se två världskrig bryta ut, dessutom hur 1800-tal blev 1900-tal och mellankrigstidens hyperinflation. Sina minnen skrev han ner till Världen av i går i exil i sitt hus i Petrópolis norr om Rio de Janeiro. En inramning av Europas moderna historia.

Cecile Pin — Wandering Souls (2023)

Wandering Souls är en roman om överlevnad, sorg och flykt som är något utöver det vanliga. Cecile Pin låter romanen skifta form på ett originellt och dynamiskt vis och det passar mig mycket bra.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!