Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Originaltitel: Tonari no Totoro
Regissör: Hayao Miyazaki
Manus: Hayao Miyazaki
Språk: Japanska
Land: Japan
År: 1988
Längd: 86 minuter
Trots Spirited Away och Laputa: Castle in the Sky är My Neighbor Totoro den första Miyazakifilmen jag ser. Jag har fått mersmak.
De två systrarna Satsuke och Mei flyttar med sin pappa till ett hus på landsbygden för att komma närmare sin sjuka mamma. Bredvid deras hus står ett jättestort träd där skogsvarelsen Totoro bor. Systrarna blir vänner med Totoro och dennes små hantlangare och tillsammans gör de en massa roliga saker.
My Neighbor Totoros stora svaghet är att det faktiskt inte händer ett dugg i den. Det finns ingen handling (vilket skulle kunnat vara häftigt i ett experimentellt projekt) och det blir lite störande i längden. På något sätt känns det som att filmen saknar sammanhang.
Två saker är dock otroligt bra. Miyazakis gestaltande av barn är otroligt bra och känns väldigt trovärdigt. Den fyraåriga Mei beter sig precis så som jag upplever att en fyraåring skulle bete sig (nåja) och kemin mellan syskonen är verkligen underbar.
Den andra saken som är lysande är gulligheten i filmen. Det mesta är väldigt gulligt, speciellt Totoro, hans hantlangare, svartplupparna och kattbussen. Det känns som att Miyazaki har många bra och häftiga idéer men att de inte riktigt får komma till sin rätt i My Neighbor Totoro.
Jag är kluven inför filmen. Dels är vissa redan nämnda saker jättebra, å andra sidan saknar den verkligen en röd tråd som gör mig intresserad att den vidare. Det är en underbart bra barnfilm och jag kan tänka mig att se den igen, men inte för att den är bra utan för att den är gullig och jag kan inte ge en film som lever på de premisserna högt betyg.
Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!