Mr Foe

Originaltitel: Foe
Författare: J.M. Coetzee
Översättare: Thomas Preis
Utgivningsår: 1986
Tryckår: 2005
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 167
Förlag: Brombergs
ISBN: 91-85251-20-8

Jag ville ge J.M. Coetzee en chans till. Efter Den långsamme var jag inte särskilt nöjd, men den skrevs efter han mottog nobelpriset. Mr Foe däremot, den skrevs innan. Det hjälpte inte…

Susan Barton spolas i land på en ö efter att skeppet som skulle ta henne från Brasilien till Portugal utsatts för myteri. På ön möter hon Cruso och hans negerslav Fredag och hon för söker att finna något djup i den bittre gamle mannen. Efter ett år blir de räddade men på båtfärden dör Cruso och kaptenen på skeppet övertalar Susan Barton att sälja sin historia. Hemma i London anlitar hon herr Foe till att skriva romanen, så som det gick till, men Foe är intresserad av andra saker.

Ett skenbart filosofiskt djup finns i historien, men man snuddar bara vid den och när det är upplagt för att utveckla den så sjabblas det bort och blir ett fantastiskt gnällande från huvudpersonen. Idén är bra och skulle kunnat innehålla både häftiga tankegångar om verklighet och fiktion och samtidigt innehålla en bra historia. Nu saknas båda.

Mr Foe är dessutom inte särskilt bra skriven. Hur mycket det är översättarens fel är svårt att avgöra utan att läsa den på originalspråk också (vilket jag inte kommer göra). Språket känns torrt på ett dåligt sätt, som när man tuggat en köttbit för länge och inte kan svälja den.

Lyckligtvis är det bara en köttbit, för bokens enda fördel är att den tar slut snabbt. Jag rekommenderar definitivt inte Mr Foe och jag kan väl personligen avfärda J.M. Coetzee och säga att hans författarskap inte är min tekopp.