Laura Lexx
132 s. Two Roads 2020 (2020)
Den 3 mars 2020 sitter Liverpool-tränaren Jürgen Klopp på en presskonferens. Hans lag har precis blivit utslaget ur FA-cupen av Chelsea, men en journalist frågar tränaren om coronaviruset:
Look, what I don’t like in life is that a very serious thing, a football manager’s opinion is important. I don’t understand it, I really don’t understand it, they can ask you, you’re exactly the same role than I am and it’s not important what famous people say. We have to speak about things in the right manner, not people with no knowledge like me talking about something, people with knowledge should talk about it and should tell the people do this or do this and everything will be fine or not. Not football managers. I don’t understand that, politics, coronavirus, why me, I wear a baseball cap and I have a bad shave. I’m concerned as much as you, maybe less I’m not sure, I don’t know exactly your amout of being concerned, but my opinion is really not important. I live on this planet and I want the planet to be safe, healthy, I wish everybody the best, absolutely, but my opinion about corona is not important. If somebody tells me we play football, we play football because I think smarter people said we can play football. I will not make the decision.1
I en annan del av Storbritannien nås komikern Laura Lexx av Klopps svar samtidigt som framtiden för live-framträdanden mörknar för varje nytt konstaterat fall av covid-19. Hon frågar sig, liksom många andra gjorde: Vem svarar ens så år 2020? Från ett hotellrum i Glasgow börjar hon fantisera om ett liv som fru till fotbollstränaren:
If I ever met Jurgen Klopp I’d say “omg if we have a baby we should call it Klipp” just so he’d raise an eyebrow at me and tell me I’m a moron and I’d be so naked by the time he’d finished doing that.
— Laura Lexx (@lauralexx) March 13, 2020
Denna och efterföljande tweets slår an någonting, denna tillflykt till drömtillvaro när allt omkring raseras. Hennes twitterföljare femdubblades och hennes fantasier blev boken Klopp Actually vars existens på samma gång är så fullständigt orimlig egentligen men detta år inte kan anses vara något annat än självklar.
Klopp Actually är en dagbok om Lexxs fantasiliv tillsammans med tränaren och deras dotter Klipp. Hennes osäkerheter, komplex och bekymmer möts med Klopps no-nonsense och handlingskraft. Han plockar ur matkassarna direkt, försvarar henne mot hennes mammas dömande blick och inte bara upptäcker utan även åtgärdar fläcken på väggen i sovrummet till förmån för, som hon skriver, mer intressanta fläckar. Ofta tar hennes fantasier slut med olika sätt på vilka hon blir upphetsad av att ha en man av den graden känslighet i sin närhet. Lika ofta tycks hennes beskrivningar i grundas i manlighetens misslyckanden.
Nå, Klopp Actually är en oerhört rolig bok, sällsynt i det att den kombinerar fotboll och kärlek på ett till synes sömlöst vis. Jag tror inte att man behöver vara en fotbollsfantast för att uppskatta den, Lexx själv bekänner att hon behövde googla hans profession, men jag hör hans röst genom hennes bok. Kanske har hon rätt i att medieforskare och litteraturvetare i framtiden kommer fördjupa sig i hennes bok, för i avdelningen glädjespridande verk i tidsandan är Klopp Actually mycket svårslagen.