Frostbiten

Originaltitel: Frostbiten
Regissör: Anders Banke
Manus: Daniel Ojanlatva och Pidde Andersson
Språk: Svenska, tyska, finska och engelska
Land: Sverige och Ryssland
År: 2006
Längd: 98 minuter

Annika (Petra Nielsen) flyttar med sin dotter Saga (Grete Havneskjøld) till en stad i norra Sverige. Där har Annika fått ett jobb som läkare tillsammans med hennes stora idol, genforskaren Gerhard Beckert (Carl-Åke Eriksson). Beckert har dock ett mystiskt förflutet som hinner ikapp honom då några ungdomar får tag i hans nya medicin och misstar det för en partydrog. En epidemi sprids i staden…

Den har halvtama inledningen utvecklas förstås till något så unikt som en svensk vampyrhistoria. Eller utvecklas och utvecklas, det är vad det blir och det betyder inte att det är särskilt bra. Tvärtom är det mesta ganska fånigt. Jag kan dock tack vare empiri, med få undantag, påpeka att det snarare har med att det är vampyrer att göra än att det är en svensk film. Vampyrer, både i film och i böcker, blir ofta väldigt lökiga. Så även här.

Grete Havneskjøld är riktigt duktig, annars är det tunnt med bra skådespelarinsatser i den här filmen. Emma Åberg är väl rätt okej som Sagas första kompis i nya staden. Petra Nielsen gör ett ovanligt vilset uttryck.

Filmens enda styrka och enda anledningen till att jag inte nollar den, är att den är rätt snygg. Effekterna som lätt hade kunnat bli ett misslyckat försök till fantastiska effekter blir istället jordnära och rätt trovärdiga visuella grejer som faktiskt bidrar till trovärdighet. Jag tycker till och med effekterna var riktigt bra och skulle vilja se mer av de teknikerna i svensk film i övrigt.

Dock är det inget i övrigt som jag någonsin vill se igen. Frostbiten var ett riktigt bottennapp på alla möjliga plan.